Alliansens trygghetslinje
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Medelinkomsten i Sverige är runt 25 000 kronor i månaden. När Anders Borg tillträdde som finansminister 2006 betydde det runt 17 390 kronor efter skatt att spendera på mat, hyra och räkningar. Idag återstår ungefär 18 900 kronor av medelinkomsttagarens lön efter skatt (lite beroende på i vilken kommun man bor). Det betyder ytterligare drygt 1 500 kronor kvar i plånboken varje månad.
Också låginkomsttagare har större marginaler idag tack vare jobbskatteavdraget. Ett vårdbiträde med 17 000 i månadslön har drygt en tusentapp mer i månaden idag att röra sig med jämfört med 2006. Alltså drygt tio procent extra i inkomst efter skatt. Det är inte en summa att förringa.
Igår beslutade riksdagen om ytterligare skattesänkningar. Det fjärde jobbskatteavdraget ska träda i kraft den första januari nästa år. För de allra flesta löntagare borde sänkningen innebära att de får ytterligare mellan 200 och 250 kronor kvar i plånboken varje månad. Om inte jobbskatteavdraget äts upp av skattehöjningar ute i kommunerna, vill säga.
För en liten grupp innebär jobbskatteavdraget att man får råd att sätta guldkant på vardagen. För en betydligt större grupp att pengarna räcker hela månaden, att räkningarna blir betalda och att man kanske får råd att sätta in några extra hundralappar varje månad på sparkontot.
Men ett par månadslöner på banken sover man bättre. Plötsliga, oväntade utgifter behöver inte betyda ekonomisk ruin. Ett eget sparkapital betyder verklig trygghet.
Tyvärr är det en trygghet som är ganska få svenskar förunnade. Genomsnittssvensken tjänar ganska bra, och lever väl. Men sparpotentialen äts upp i skatt. Det gör oss väldigt beroende av staten, av växlande politiska majoriteter, ersättningssystem och bidrag. Det är varken en särskilt värdig eller tillfredsställande situation.
Regeringen hoppas förstås att svenskarna ska sätta sprätt på jobbskatteavdraget. Skattesänkningen betraktas delvis som en konjunkturåtgärd: Med mer privat kapital i omlopp går det bättre för företagen som kan anställa fler. Det skapar en positiv spiral som finansministern hoppas ska lyfta Sverige ur krisen.
Och tveklöst har skattesänkningarna den effekten. Jobbskatteavdraget är sannolikt en långt effektivare konjunkturåtgärd en den traditionella expansionspolitik socialdemokraterna och vänstern förespråkar: ökade offentliga utgifter och statlig intervention på marknaden.
Jobbskatteavdragets långsiktiga betydelse är dock en annan: att fler kan vara trygga i sin egen ekonomiska situation, och mindre utelämnade till byråkratins godtycke. Det är en värdig målsättning, vid sidan om arbetslinjen.