Ibland blir man trött. Jag vet inte hur många som hängt med i Barn- och utbildningsnämndens resultat och budgetbeslut men vi i BUN är nöjda och stolta för att vi lyckats möta upp de kraftigt höjda lärarlönerna utan att behöva spara på undervisningen och verksamheten i skolan.
Alliansen röstade nej till att spara alls med argumentet att skolan behöver tillskott av medel. Där är vi överrens såklart – så en rikspolitik som inte fortsätter missgynna Gotland och kommunal verksamhet vore ju välkommen.
Populistiska förslag
Den gotländska Alliansens mycket populistiska motbudget förutsätter först och främst att vi i upphandling av Pjäsen sänker våra kostnader med fyra miljoner. Vad säger anhöriga, äldre och personal om det? Är det okej att ens leka med tanken att lägga fyra miljoner mindre på vårt största äldreboende? Nej, självklart inte! Dessa pengar ska då läggas på skolorna på landsbygden hävdar samma förslag.
Låter fantastiskt, tänker alla vi skolkramare, det är bara det att detta är ett spel för gallerierna. I samma motbudget vill man nämligen lägga ett generellt sparbeting på alla nämnder om fem miljoner vilket skulle innebära 1,3 miljoner för BUN. Vidare vill man ge 12 miljoner mindre i lönekompensation till nämnderna vilket ger ytterligare 3,2 miljoner kronor! När jag och Simon Härenstam diskuterade detta i radio kallade han det jag sa för ointressanta detaljer som medborgarna inte är intresserade av.
Nej, med ett sådant synsätt lurar man folket och låter lättköpta argument bli reklam för en politik som är osann. Självklart spelar alla delar i en budget in och det är viktigt att kalla saker vid sitt rätta namn. Ta fyra miljoner från gamla, ge det till landsbygdsskolor och ta 4.5 miljoner igen ger mindre till skolan!
Häpnadsväckande
Sedan blir man ännu tröttare. Johan Malmros skriver den 17 november om skolresultaten på Gotland och drar här några häpnadsväckande slutsatser. Han menar att skolan på Gotland dras med stora problem och att det främst beror på bristande politiska ambitioner och organisatoriska problem där pengar försvinner på att lärarna får tillbringa för mycket tid utanför klassrummen i annat än undervisning.
Kära Johan! Jag kan härmed meddela att detta beror på din företrädare i regeringen. Sedan Jan Björklund tillträdde som skolminister har hela Sveriges skolresultat blivit sämre.
Resultaten från PISA-undersökningen 2009 presenterades av Skolverket i slutet av 2010 i rapporten ”Rustad att möta framtiden?” Huvudbudskapet i rapporten är att svenska 15-åriga elevers medelresultat har försämrats under 2000-talet inom de tre områden som mäts – läsning, matematik och naturvetenskap – samt att resultatskillnaderna har blivit större mellan olika skolor. Båda dessa utvecklingsmönster har fått stor uppmärksamhet i skoldebatten men verkar ha gått Johan förbi?
System som tar över
Sverige utmärker sig i PISA 2009 genom att det på en och samma gång sker en resultatförsämring och en försämring i likvärdighet utifrån ett antal indikatorer. Försämringen gäller både kunskapsnivån i Sverige över tid och de svenska elevernas resultat i relation till elever i andra länder.
Att lärare inte får möjligheten att uppnå sin och elevernas fulla potential (om det är så?) beror mycket lite på den gotländska majoriteten. Istället finns så mycket att säga om de system som tagit över skolans hela liv – system där allt mer går ut på att allt lärande ska göras mätbart, till administration och dokumentation av resultat och där kulturen är att skapa anställningsbara små människor. Receptet för skolan heter tidigare betyg, nya betygsystem, fler prov och RUT-avdrag för läxläsning! Det är en häpnadsväckande och oroväckande skolpolitik som leder till sämre resultat i skolan – inte majoritetens bristande ambitioner!