Den gotländska kalkindustrin ska avvecklas – det är svårt att se någon annan avsikt med det mycket höga tonläget i motståndet mot fortsatt kalkbrytning.
Naturligtvis kan man som Ronnie Lundin hoppas att politiker och företag ska ”på alla möjliga sätt dammsuga efter ersättningsjobb”. Arbete skapas faktiskt inte uppifrån. Alla arbetstillfällen finns därför att det finns ett behov. Vårt samhälle har behov av kalk.
De förlorade arbetstillfällena är inte det mest upprörande i detta. Det är den ohöljda överklassattityden i vårt välmående samhälle. Vi vill ha all modern bekvämlighet men kostnaderna får tas nån annanstans.
Jag kommer att tänka på berättelsen i Gamla testamentet om den rike mannen som skulle tillreda en måltid åt sina gäster. Han tog den fattiges enda lamm för att spara sina egna.
Modernt liv är helt enkelt inte möjligt utan tillgång till kalk för olika industriprocesser. Hur kan det vara så självklart för svenskar att andras natur är inte lika viktig som vår? Vi vill kunna importera. Men de behöver kanske sin kalk till sina industrier.
Dessutom kan man reta sig på alla överdrivna påståenden. Allt grundvatten på Gotland blir inte förstört för att ett kalkbrott till öppnas. Och brytvärd kalk på Gotland är inte alls slut om 25 år. Men det blir andras bekymmer. Just nu behöver vi allmän sansning.