Allt färre i Görans hörn
Göran Hägglund. Har anledning att vara bekymrad.Foto: Simon Paulin/SCANPIX
Foto: Simon Paulin / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
att de fick lika stor andel av rösterna som vänsterpartiet och
att Sverigedemokraterna fick 0,10 procentenheter fler röster än dem.
Göran Hägglund må ingå i Reinfeldts Allians, men fakta är att Kristdemokraterna på egna ben har reducerats till ett av riksdagens småpartier med reellt små möjligheter att få gehör för sin egen politik. Årets riksdagsval var det tredje valet i rad som Kristdemokraterna förlorade väljarstöd. Om resultaten från kommande val fortsätter i samma riktning är det inte längre säkert att Kristdemokraterna kommer att fortsätta vara ett riksdagsparti. Hägglund har all anledning till oro.
Michael Anefur är ordförande i Kristdemokraternas framtidsgrupp, en grupp som enligt Kristdemokraternas hemsida är tillsatt för att inleda partiets förändringsprocess. En process som av allt att döma måste komma att handla om mycket mer än ett eventuellt namnbyte. Som en reaktion på Kristdemokraternas återigen försämrade valresultat uppkom nämligen frågan i massmedia om att ändra partinamnet. Bland förslagen återfanns "Familjepartiet kristdemokraterna". Hur väl förankrat i partiet tankarna kring ett namnbyte egentligen var framkom aldrig riktigt.
Kristdemokraternas allt sämre valresultat är ett verkligt orosmoment, inte bara för Hägglund utan även för Alliansen som helhet.
Det är ganska uppenbart att någonting måste göras. Dock betvivlar jag att hela svaret står att finna i partiets namn. Snarare tror jag det handlar om en identitetskris.
Folkpartiet har skolfrågan, Moderaterna har jobben och ekonomin och Centern har näringslivet och jordbruket. Frågar som man direkt förknippar med ett visst parti. Frågor som övriga allianspartier har öronmärkt medan Kristdemokraterna alltjämt har famlat i mörkret. Därtill har den gångna mandatperioden delvis präglats av frågor i vilka Hägglunds oförmåga att balansera de riktigt troende mot de mer sekulariserade väljarna har ställts på sin spets. Frågor så som homosexuellas rättigheter, rätten till fri abort för kvinnan och kvinnliga prästers möjligheter till avancemang inom sin yrkesutövning. Frågor i vilka Kristdemokraternas uppfattning av många uppfattas som gammalmodig och frånvänd dagens samhälle och en modern syn på människor.
Den 17 december ska Anefur presentera vad framtidsgruppen har kommit fram till.
Skall Kristdemokraterna komma vidare och ta sig igenom den kris som allt mer präglar partiet avseende väljarstödet måste de våga även ta de svåra diskussionerna. Vill Hägglund ha flera i sitt hörn måste han välja vilket hörn han skall stå i.
De krafter inom partiet som respresenterar en mer konservativ uppfattning avseende exempelvis homosexuellas rättigheter kommer sannolikt inte att nöja sig med att alltid reduceras till platserna längst bak samtidigt som Hägglund och partiet försöker kryssa mellan åsiktslägren för att uppfattas som ett jämförbart alternativ till övriga borgerliga partier. Det handlar om att våga ta ställning. Antingen så är Kristdemokraterna ett parti som bygger sin värdegrund på deras uppfattning av kristen tro eller så får man överge den religiösa identiteten och bli ett borgerligt parti som de andra.
Efter de senaste tre valen är det ganska tydligt att nuvarande förhållningssätt inte fungerar, såvida inte Hägglund trivs i sitt småpartishörn... Helt ensam är han ju inte. Än så länge har han ju i vart fall sällskap av Ohly och Åkesson.