Det går en varselvåg genom landet. Vi på Gotland har inte drabbats av de stora hot som nu vilar över många orter men det betyder inte att vi slipper undan.
De stora vågorna kommer här mer som ett stadigt strandskvalp men med samma effekt. Här på ön finns nu över 2 700 personer utan arbete. I andel är det 9,4 procent och högre än riksgenomsnittet.
Det ligger tusentals mer eller mindre olyckliga berättelser bakom de siffrorna. Människor som vill och kan men inte får arbeta. Det är illa nog att inte ha arbete. Än värre är det att många inte har den ekonomiska trygghet som tidigare i normalfallet gav arbetslösa en viss möjlighet att hålla ekonomin flytande i väntan på en ny chans på arbetsmarknaden.
Så ser det inte längre ut. År 2008 var runt 50 000 arbetslösa i landet helt utan a-kassa, aktivitetsstöd eller grundersättning. Idag har den siffran växt till 150 000. Gotlandssiffrorna är förhållandevis ännu värre. Det som för fyra år sedan var cirka 300 personer utan ersättning är idag över 1 000.
För en del är det bittraste att man själv valt bort tryggheten. För att det var för dyrt och för att a-kassan och facket baktalades. Stödet till arbetslösa har medvetet minskats av regeringen. Avgifterna till a-kassan har höjts och differentierats så att de som arbetar i en osäker bransch straffas med högre avgifter.
Arbetslöshetskassans samorganisation påtalar det allvarliga i situationen och bekymrar sig för att ersättningssystemet förlorar i trovärdighet om så få kan få något ut av det.
Den minskade ersättningen skulle fungera som piska för att få folk att söka jobb. När nu jobben visar sig inte finnas eller i många fall att felmatchningen mellan arbeten och arbetssökande slår till blir det de enskilda som får ta konsekvenserna.
Den arbetslösa som kan lever på en familjemedlem eller annan närstående med tillräcklig inkomst. Till stor del får landets kommuner bära den ekonomiska bördan genom försörjningsstödet. Så kan vi inte ha det. Återupprätta en anständig a-kassa.