Allt kommer tyvärr att bli mycket värre
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
År 2003 rapporterades sex viltolyckor på Gotland med rådjur inblandade. Två år senare - 2005 - hade siffran stigit till 28 och hittills i år har 43 olyckor rapporterats. Observera att det gäller inrapporterade olyckor. Det finns också en del som inte av en eller annan anledning rapporteras och kommer med i den officiella statistiken.
Det är inget djärvt påstående att det vi ser nu är bara början. Det kommer att bli mycket värre. Hittills har vi haft turen att det stannat vid skador på fordon - förutom på rådjuren. Men frågan är inte om utan när den första olyckan med personskador kommer. Och detta helt i onödan, eftersom inplanteringen av rådjur mötte stark kritik och moraliskt är den grupp jägare som trotsade en stor majoritet av gotlänningarna kollektivt skyldiga. Gruppen handlade svekligt.
När man talar om att trafikolyckor inskränker sig till fordonsskador skall man veta att inte heller det är att bortse från. Jag har sett uppgifter på att varje rådjurskrock kostar bilägarna/försäkringsbolagen femsiffriga kronbelopp.
När nu rådjuren breder ut sig över Gotland så blir vi snart också varse att det inte är ett isolerat trafikproblem. Snart kommer de också att tala om sig när de härjar på åkerfält och i trädgårdar. Exempelvis sades vid den välbesökta träff som i våras hölls i Högbrogården i Halla att det fanns stor risk för att lövskogsåterväxten på Gotland äventyras. Här är nämligen rådjuren ett flera gånger större problem än rabbisen.
I mina skriverier och mitt motstånd mot rådjur har jag mött stor acceptans. Jag vågar påstå att inte i något annat ämne har jag fått närapå uteslutande instämmanden i mina framförda åsikter. Ja, givetvis undantaget från vissa rådjursivrare, men allt eftersom har deras röster blivit mer lågmälda, i alla fall när det gäller vad som framförts direkt till mig.
Det som ännu förbryllar är att rådjursivrarna fick agera så ostört. Det är nämligen inte ett fåtal resor med djurtransporter från fastlandet som ligger som grund för den stam som nu tyvärr är etablerad på ön. Det hade besparat gotlänningarna mycket obehag om dessa jägare hade nöjt sig med rådjursjakt i områden där de redan fanns än att de skulle föra hit dem till Gotland.