Allt måste göras för att stoppa männens våld mot kvinnorna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Maktens män hade andra löftesrika och personfjäskande vallöften att smickra med än att diskutera det faktum att kvinnor misshandlas och till och med dör för att samhällsbölden mäns våld mot kvinnor sker varje dag. Världen över men också i landet Sverige.
Det må vara en obehaglig sanning, men här bor kvinnor som fullt ut saknar mänskliga rättigheter därför att samhället inte tar sitt ansvar.
De får kalkylera med en risk och förlita sig på att ideella organisationer ska gå in och ta ansvar för vad som åligger samhället. Det är som om mäns våld mot kvinnor är något som handlar om några "dom" eller "de där", inte om "vi" eller att det är en politisk angelägenhet i allra högsta grad.
Skador för hela livet
I veckan såg och hörde vi i TV-rutan Yvonne berätta om sitt fruktansvärda öde där hennes före detta sambo satte eld på henne och även skadade hennes barn.
Hon gjorde vad som hon uppmanades att göra; hon tog steget att lämna mannen som misshandlade henne. Men för att hon inte skulle få leva ett eget och värdigt liv gav han henne skador för hela livet.
Den här berättelsen är ingen ny kunskap för oss som genom åren i kvinnojourerna mött och talat med kvinnor som misshandlats av sina män eller före detta män. Hämnden, att skada kvinnan för att begränsa hennes möjlighet till ett värdigt liv. Eller straffa henne med döden för att hon vill lämna honom är så uppenbar, gränsen mellan att leva eller dö är för henne hårfin. För 75 av kvinnorna slutade det förra året med döden, 24 000 anmälningar gjordes till polisen.
Den här berättelsen borde inte heller vara en ny kunskap för de politiker som är satta att ansvara för att alla människor ska ha samma rättigheter och möjligheter.
Kvinnojourerna är viktiga
Alla vet omfattningen av våldet, mönstren är så lika och får samma konsekvenser som vad kvinnojourerna i åratal har kämpat med att tydliggöra.
I hälften av landets kommuner finns inget program eller ens en kvinnojour som hjälp och stöd till kvinnor som är utsatta för mäns våld. Då finns inte heller någon kunskap eller åtgärder och vilja att från samhället göra något åt detta.
Men ingen kan fortsätta att blunda. Det är ett krav att det ska finnas åtgärder från samhällets sida.
Den kvinna som hotas och utsätts för våld måste bli trodd och få hjälp och stöd omgående, hon måste få känna att samhället tror på henne. Hoten får inte viftas bort som banala, socialtjänsten och polisen får inte blunda för allvaret i anmälningarna.
Attityder och ett noggrant och snabbt utredningsarbete är av största vikt. Den misshandel kvinnan utsätts för av mannen sker oftast inte bara en gång, utan makt- och kontrollbegäret växer till allt mer utstuderade metoder.
Rättsväsendet och därmed domstolarna får ofta kritik för att de dömer ut olika straffpåföljder, men då måste beaktas att det inte är möjligt att döma på annat än vad som kommer fram under rättegången.
Finns inte ett noggrant utredningsarbete finns inte heller tillräckligt underlag och stöd i lagen för på vilken nivå straffet hamnar.
Många låter bli att anmäla av rädsla att för ännu mera våld från mannen. En annan orsak är att relativt få anmälningar leder till åtal och fällande dom.
Kvinnorna osynliggörs
Alla möjliga åtgärder för att förhindra mäns våld mot kvinnor måste vidtas, den misshandlade kvinnan måste sättas i centrum. Ytterst är det att se vilka samhällsstrukturer som finns i samhället, vilka attityder som fortfarande härskar.
Halva världens befolkning är kvinnor, ändå är det vanligast att kvinnors situation osynliggörs. Enligt Amnesty International har mer än var tredje kvinna i världen utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.
Borde inte den vetskapen varit tillräcklig för att mäns våld mot kvinnor skulle ha fått en rättmätig plats på de politiska partiernas valagendor?