Alltför listiga almedalspolitiker
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På kristdemokraternas dag i Almedalen talade Göran Hägglund. Han lät frågan om Sverigedemokraterna bli det bärande temat i sitt tal på kvällen. Det var viktigt att utnyttja detta tillfälle att leverera en generalattack, tyckte han. Så viktigt att företrädena hos hans eget parti fick lyftas fram i andra hand.
Och så publicerade socialdemokraterna och miljöpartiet en debattartikel i vilken de förklarade att de minsann inte tänkte samarbeta med Sverigedemokraterna om dessa kom in i riksdagen efter nästa val. Och de tyckte minsann att alliansen måste förklara sig: inte tänkte väl de heller gör något sådant? Eller? Eller?
Försvarsminister Sten Tolgfors beklagade sig tidigare i veckan över att debatten kring FRA mest handlat om spelteoretiska diskussioner snarare än saklig substans. Det påminner om alla politiska danssteg kring Sverigedemokraterna under de senaste dagarna: Hur skall och hur skall man inte förhålla sig. Man anser - och det finns det fog för - att man inte behöver rota alltför länge i partiets olika sakförslag, för att grundmönstret är känt.
Men då kan man faktiskt av samma anledning fråga sig varför man måste besvära sig så oerhört med slutsatserna. För de är ju givna och kända: Inget parti tänker samarbeta med Sverigedemokraterna. Det vet vi. Punkt slut.
Snarare kan man misstänka att all den politiska energi som föräras partiet egentligen är ägnat att fylla ett tomrum. Årets Visbyvecka tar vid i ett slags politiskt mellanrumsläge. Alla partier vet att de har press på sig att komma med utspel som motiveras deras utrymme i medierna, och misslyckas de med det får de stå där vid något slag mediebranschens interna skampåle. Och då passar det förstås bra att ha Sverigedemokraterna att vifta med. Problemet är förstås att partiet får mer uppmärksamhet än det förtjänar. Enligt den mediala logiken handlar det nu inte om huruvida de kommer in i riksdagen utan vad som kommer att hända när de gör det, och det är en viktig förskjutning som inte hade förekommit utan partiernas desperata vilja att synas.
Sverigedemokraterna skall förstås inte tigas bort, sådant fungerar sällan. Men det är heller ingen bra idé att i princip förutsätta att de kommer in i riksdagen enbart för att man behöver något att prata om för att bli uppmärksammad. Då riskerar det att bli en självuppfyllande profetia. Ibland blir politikers listighet lite för listig för deras eget bästa.