Almedalen håller sin särställning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kritikerna tycker att Almedalen blivit en politikens Kiviks marknad. Men vad är det för fel med en bred mötesplats? Det är i slutändan arrangörerna av de enskilda aktiviteterna som har att bedöma om de får ut något eller inte. Och känner man sig undanskuffad och får lite utbyte på Kiviks marknad väljer man ju att avstå nästa år, alternativt att försöka få en bättre plats.
För mig är kringarrangemangen just något andrahands i ordets rätta mening. Det är de politiska partierna med varsin talarkväll i Almedalen som är huvudsaken och som motiverar det hela. Dess betydelse får inte tonas ner i sammanhanget, och så har inte heller gjorts. Tvärtom så direktsänder nu nischkanaler i teve alltid talen, förutom den i övrigt starka mediebevakning som ändå fokuseras på just på denna den ursprungliga delen.
Det partipolitiska inslaget har växt ut så att varje parti också har ett dagsevenemang på "sin dag". Tyvärr finns det en del partitaktiska störningar i den ordningen, och det tycker jag är till nackdel. Att däremot - som i fjol när det var valår - partier försöker släppa nyheter för att dra uppmärksamhet från ett annat parti ligger inom anständighetens ramar.
När Olof Palme klev upp på lastbilsflaket 1968 kunde väl ingen förutse utvecklingen. Och jag vågar faktiskt inte ännu idag säga hur det blir. Det ständiga uppåtgående måste någon gång ta slut, och man kan med fog förutsätta att det blir upp- och nergångar i antal arrangörer och evenemang.
Men huvudsaken kvarstår, det partipolitiska budskapet. Det var där som Olof Palme började och det är där vi är idag. Jag pläderar för att partierna skall ställa upp med sina partiledare. Att det är en omöjlighet att alltid kunna motsvara detta förstår jag mycket väl. När jag rannsakar mitt minne hittar jag enbart kristdemokraterna som har en obruten tradition av detta sedan Almedalsveckan blev den omfattande partipolitiska arena som den är idag. Där har det onekligen gått upp och ner och det är först på senare år som paletten blivit fullständig med samtliga riksdagspartier representerade.
Eftersom vi i år inte har något valår kan jag tänka mig att vi inte får se alla partiledare här. Det får vi i så fall ha överseende med, vi har ju under åren haft såväl vice partiledare som partisekreterare. Ja, till och med partirepresentanter som egentligen haft som enda funktion att vara valdragplåster utan någon egentlig position i partiapparaten.
Att Mona Sahlin gav ett löfte om att komma ifall hon blev vald till partiledare är bra. Men jag kommer inte att begära att hon skall vara här varje år. Kravet på partiledarna är främst att de skall vara här under valår, men desto oftare utöver detta de är med ju bättre är det.