Moderata riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt hade en intressant analys av Gotlands problem på GA:s ledarsida igår. Visst skönmålar han grovt hur bra det är i riket och hur illa det är på Gotland. Men en del poänger har han.
Han har tagit till sig Pigge Werkelins mantra om att de ständiga maktskiftena i kommunens ledning gör att inget blocks politiker vågar satsa och göra det som måste göras. Ta en del mycket impopulära beslut. Istället försöker de som kan smita iväg till riksdagen eller lämnar politiken för annat.
Naturligtvis skäller Gustaf Hoffstedt på de rödgrönas styre denna period, men intressant är att han offentligt skäller ut alliansens dåliga opposition. Han tycker alliansens (Lena Celion (M) och Lars Thomsson(C)) budgetförlag med vinster på konkurrensutsättning på åtta miljoner kronor var slarvigt och oseriöst.
Gustaf Hoffstedt gillar inte att Gotlands problem skylls på regeringen, men då blundar han för verkligheten. Självklart gör Moderatregeringens fiasko med jobbpolitiken, massarbetslösheten och försämrad a-kassa och sjukersättning, att försörjningsstödets kostnader skenar för socialnämnden. För att inte tala om regeringens avgörande betydelse för färjetrafiken.
Gustaf Hoffstedt gör en analys, men har inga om helst lösningar på det han målar upp som Gotlands problem. I sin jämförelse med staten nämner han bland annat fördelen med konkurrensutsättning, budgettak och åtstramning i socialpolitik. Att denna politik lett till starkt ökande klyftor och ojämlikhet, nämner han inte.
Skulle denna politik tillämpas på Gotland skulle ännu mer säljas ut till privat drift. Att det inte blir billigare och bättre finns många bevis på. Åtstramning i socialpolitiken innebär hårda nedskärningar i sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Rationalisera går nog, men för att klara ekonomin krävs yxhugg i den gotländska välfärden. Om vi inte får hjälp av en annan regering.
Hur får vi stabila politiska majoriteter som kan styra Gotland mer än en valperiod? Krävs det då en annan konstellation av partier än dagens? En blocköverskridande majoritet. Är det politiskt möjligt på Gotland?