Landskapsupplevelser påverkar människors hälsa och ohälsa. Det är en försummad diskussion i samband med kalhyggen eller vindkraftsetablering.
En vårdag som denna öppnas dörrar i människors inre vid synen av gullvivor och björkens späda gröna blad, för att inte tala om de vita slöjorna som sveper fram i dåligt röjda områden i form av blommande "sleiar".
Jag minns de första kollektiva vindmöllorna i Näs. Folk dansade och sjöng. Man sa att en vindmölla kunde man plocka bort till skillnad från kraftledningar som gjorde stora sår i skog och mark.
Vindkraftspark och kalhyggen
Det ingen förstod var att vindmöllorna bara skulle bli större och högre. Dess vingblad bredare, och ge ifrån sig ett ljud störande i rofyllda nätter.
Var kommer välbefinnandet in i näringar och politiska beslut? Landskapskaraktären spelar stor roll i mänsklig livsmiljö. Hur ett landskap ser ut och vilka kvaliteter det äger, har betydelse.
Hur kalhyggen ser ut i detta landskap, hur en vindkraftspark ter sig i ett område, eller hur villavagnar eller drömstugor förändrar ett kustlandskap vant för ett mänskligt öga.
Människor har en benägenhet att vilja skydda vilda marker och landsbygden, skydda områden från "staden". För det är staden som behöver el, pappersvaror etc. Staden är rovfågeln.
Synintryck i landskap är viktiga. Forskare menar att den visuella påverkan skapar stor oro vid beslut om vindkraftsparker, men den frågan får väldigt lite utrymme i processen, står det att läsa inom forskningsprogrammet Vindval.
Ett vindkraftverk upplevs negativt på nära håll, men intresseväckande på långt håll. Människor i staden sponsrar gärna vindkraft. På landsbygden anser man vindkraft placerad i havet som bättre plats än kustnära. Söker turisten orörd natur föredrar många ett landskap utan vindkraft och mobilmaster.
Identitet är en viktig aspekt att tänka på vid landskapsupplevelser. Alla människor har känslor för en plats och en platsanknytning. När jag kliver ut en morgon i maj, drar gässen lågt över huvudet i sin landningsbana mot viken. Deras "kåklande" kommer före vingars slag men i stiltjen denna morgon hör jag också Cementa.
Industrins och trafikens brus
Jag ser inte fabriken men dess ljud tränger ändå in i vardagen liksom slamret från båtarna som läktrar cement på havet. Industrin tränger alltid ut naturens myllrande ljud. Slamret är svårt att värja sig emot. Eller trafikens brus.
Detta är en folkhälsosynpunkt likaväl som tandlossning, matvanor och sockerintag. Men det är tyvärr en folkhälsosynpunkt vi ignorerar eller som politiker och näringsliv ignorerat allt för ofta och länge. Produktionstakten bara ökar och allt skall gå så fort, att sårskorporna som uppstår i landskapet och i folks själar blir synbara, först när skriken från folklagren blir så starka, att man måste stanna av och forskningen träder in. Men forskning går sällan hand i hand med utveckling eller förstånd. Den kommer lunkande efter, motvilligt, när så mycket redan är irreparabelt.
Förändringar av människors platser skapar stor oro, förändringar kan betyda mycket i en uppväxtmiljö samtidigt som samma plats är rekreation och livsglädje för denna människa.
Måste föra dialog
Om en individ är positiv eller negativ till en utveckling eller en förändring beror på vilken relation människan har till platsen. Därför finns det en ännu större anledning till att politiker använder dialogen redan på förberedelsestadiet. Att lyssna utanför den egna kretsen rekommenderas.
Det finns anledning att som tjänsteman fundera på varför man är just tjänsteman. Det finns anledning för sommarfolket att inse att åretruntbefolkningen har flera och andra behov av landskapet, än de som vistas några veckor på ön.
Det är dags att rubba på maktförhållandena i alla led.