Anna Sjödin roar mig inte alls
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Enligt Anna Sjödin "roar jag mig på hennes bekostad". Jag har aldrig roat mig på Anna Sjödins bekostad, däremot har jag skrivit en ledare med hennes agerande i det offentliga rummet efter rättegången om krogslagsmålet på Crazy Horse som ämne. Att inte dela en åsikt är inte detsamma som att roa sig på någons bekostnad. Anna Sjödin, med sin politiska bakgrund och vana att hantera massmedia, borde kunna inse den skillnaden.
Anna Sjödin gör även en sak av att moderater och liberaler vanligtvis brukar värna om individens okränkbarhet men att när det gäller hennes rättigheter är det inget att slåss för och vad skall krävas för att en sosse skall omfattas av de liberala rättigheterna? Vad hon menar med en individs okränkbarhet förstår jag inte riktigt. Måhända är hon ute efter skyddet för den enskilde individen i förhållande till statens möjligheter att ingripa i den privata sfären och bland annat, som i hennes fall, utdöma en påföljd för en handling som inte accepteras av samhället. Jag tror inte att det finns någon "individens okränkbarhet", alla kan kränkas på olika plan och någon jämförelse bör inte göras sedan alla upplevelser är personliga. Dock, lika uppenbart som det är att Anna Sjödin känner sig kränkt av tingsrättens dom, lika självklart borde det väl upplevas kränkande för en målsägande att inte bli trodd i rätten och se den tilltalade gå fri? Att Anna Sjödin är socialdemokrat har överhuvudtaget ingenting med denna debatt att göra. Jag har gett uttryck för vissa invändningar mot hennes retorik, inte hennes politik.
Tvärtom vad Anna Sjödin tycks tro tycker jag inte att samhället skall acceptera att människor ibland blir oskyldigt dömda. Jag skrev uttryckligen att det åligger rättssystemet och alla som arbetar inom det att göra allt de kan för att säkerställa att oskyldiga inte döms. Vad jag däremot vände mig mot, och fortfarande vänder mig mot i Anna Sjödins retorik i ämnet, är hennes generaliseringar, hur hon drar hela rättssystemet över en kam och för en agitation som om det var fastslaget att hela systemet var drabbat av rättsröta.
Sedan mina år som tingsnotarie efter avlagd juris kandidat examen har jag viss erfarenhet av mål av exakt samma typ som åtalet mot Anna Sjödin. Jag har varit med om att rätten både har friat och fällt när en åklagare har väckt talan mot en privatperson för våld mot tjänsteman mot en dörrvakt. Bara för att man är dörrvakt innebär det inte att man automatiskt blir trodd i rätten, oaktat vad Hanna Börjesson och Fadde Darwich påstår. Den bevisvärdering som rätten företar i ett brottmål innefattar fler parametrar och är lite mer komplicerad än så.
Utan att ha tagit del av tingsrättens dom mot Anna Sjödin i sin helhet är jag dock ganska säker på att domskälen inte utgjordes av "Målsäganden är vakt, alltså har han rätt, vi fäller". Särskilt inte mot bakgrunden av att Anna Sjödin faktiskt kunde uppvisa vissa skador efter incidenten och att hon hade en mycket rutinerad och välkänd advokat som försvarare.
Avslutningsvis, enligt Anna Sjödin bryr jag mig inte om felen i vårt rättssystem och har tappat kontakten med mina i "teorin så vackra ideal". Om det vore sant hade jag väl knappast skrivit min ledare i ämnet till att börja med? Och bland mina vackra ideal tror jag fortfarande bland annat på att rätten, i enlighet med en av de grundläggande principerna i vårt rättssystem när det inte kan anses utom rimligt tvivel bevisat vad åklagaren påstår, hellre friar än fäller.