På tisdagen var det ÖB:s Sverker Göranson tur att vara huvudnummer på Folk och Försvars avslutningsdag i Sälen. Det var inte helt lätta sändningsord han kom med.
ÖB varslar om att det efter år 2014 kommer att behövas ökade försvarsanslag. Grunden för det är att kostnaden för försvarsmaterial ökar mer än övriga kostnader i samhället. I nuvarande anslagsnivå finns ingen reservation för detta från år 2015 och framåt.
I Sverige var i många år försvarsbudgeten en stående budgetregulator, nästan varje år håvade man hem någon miljard och sänkte samtidigt försvarsförmågan ytterligare. Omstöpningen har utmynnat i vad som kallas insatsorganisation 14, vilken skall vara klar 2014 och då enbart ha yrkesanställda.
Som man nu planerar kommer försvaret då att vara i balans med sina kostnader och leverera stående förband i enlighet med vad politikerna har beställt.
Men man ser redan idag att man inte har nog medel avsatta för att kunna uppgradera försvarssystemen därefter. De alternativ som då står till buds är enligt ÖB att antingen tillfälligt eller permanent höja anslagsramen eller dra ned på den förmåga man byggt upp.
Om detta behövs ett omfattande politiskt samtal. Det är förutsägbart vad exempelvis Vänsterpartiet kommer att välja. Men hur är det med resten av samhället och de övriga politiska partierna?
Kommer man inom Moderaterna, det traditionellt mest försvarsvänliga svenska partiet, idag välja ökade anslag?
I en tid när regeringen och de styrande i Moderaterna ställt in sig på att år 2014 kommer biståndsbudgeten vara större än försvarsbudgeten är valet inte självklart.
Ytterst handlar det om förmåga och vilka omständigheter vi vill att de män och kvinnor vi rekryterar till försvaret ska verka under. Kommer vi att acceptera att vi får fler dödsfall i utlandsstyrkorna för att vi inte har utrustning som krävs för att ligga på samma förmåga som övriga länder.
Frågan har redan kommit upp vid ett flertal tillfällen.
Senast när Expressen på tisdagen rapporterade att de svenska styrkorna i Afghanistan inte har tillgång till NATO-kommunikationer och därmed inte får aktuell information under strid. Orsaken är att viss sambandsutrustning saknas.
Problematiken känns igen från förre försvarsministerns illuminerade dispyt med finansministern om huruvida svenska kustkorvetter skulle få förstärkt luftvärnsskydd. Eller i Försvarsmaktens långsamhet i att skicka bepansrade fordon till Afghanistan. I alla dessa fall är grundproblemet detsamma: Säkerhet för truppen på marken, till sjöss eller i luften och att ha den bästa materielen kostar.
ÖB har satt bollen i rörelse och nu återstår att se vad den politiska nivån svarar. Ger man den nya organisationen en chans så att vi behåller vi den redan nu nedbantade förmågan även på sikt? Eller blir försvaret ännu en gång satt i strykklass som budgetregulator när anslagen urholkas av kostnadsökningar?