Antibiotika - ett farligt gift?

Antalet resistenta bakterier ökar.Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX

Antalet resistenta bakterier ökar.Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Politik2009-06-01 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den senaste tiden har det skrivits om antibiotika. Rubrikerna skvallrade om att läkare lättvindigt skriver ut antibiotika till personer som simulerat symptom. Nio av tio prövade läkare gick i den fälla som Dagens Nyheter hade gillrat.
Tyvärr ser det ut så på en del håll. Vissa läkare förskriver stora mängder antibiotika trots att restriktivitet gäller enligt svenska riktlinjer. De prövade läkarna var alla privatpraktiserande och naturligtvis restes därför genast farhågor om att privat vård och de vårdavtal som finns leder till ökat antibiotikabruk.

Det är knappast en sanning. Att förskrivningen ökat kan nog så mycket vara en fråga om att tillgängligheten också ökat, så att patienterna faktiskt får vård. Det är sannolikt också en generationsfråga. De äldre generationerna läkare som verkat större delen av sitt yrkesverksamma liv utan multiresistenta bakterier är i många fall liberalare förskrivare än yngre som drillats i ett annat förhållningssätt till antibiotika.

Det omfattande bruket av antibiotika har blivit ett problem och på sikt kommer stora delar av sjukvården att bli bakbunden. När resistensen ökar kommer situationen därför allt mer likna den som rådde före tiden runt andra världskriget då antibiotikan började användas. Då var infektioner en av de största dödsorsakerna. Då blir det svårt att genomföra operationer och transplantationer på grund av infektionsrisken, spädbarnsdödligheten riskerar att stiga och mycket annat som vi nu tar för givet kommer inte längre att vara självklart.

Även om vi generellt varit restriktiva i Sverige så är man inte det överallt. I många länder har man kunnat köpa antibiotika receptfritt och folk har tagit det mot minsta förkylning, trots att det inte hjälper mot sådant. Sannolikt har det bidragit mer till problemen än vårt användande i Sverige. Trots det drabbas vi precis som alla andra av konsekvenserna när bakteriestammarna blir resistenta.

Vissa hoppas på att forskningen tar fram nya medel. Problemet är dock att ingen mer omfattande forskning sker, för vem vill satsa pengar och tid på något som knappt skall få säljas eller användas?
Tills vidare får vi hålla tillgodo med det vi har och vara restriktiva så att vi i alla fall kan njuta medlens frukter en liten tid till. Kanske behövs hårdare regler mot överdriven förskrivning av antibiotika, kanske enligt den modell som finns för beroendeframkallande preparat. Likaså måste dagens situation med frikostiga vårdcentraler hanteras. Där duger nog bäst ekonomiska styrmedel. Landstingen kan skriva in i vårdavtalen med klinikerna att gällande rekommendationer om förskrivning skall följas - annars blir det ingen ersättning. Tillsammans med en enkel kontroll av statistiken borde det kunna hjälpa det generella problemet. Men mot patienter som nu lärt sig att man kan simulera sig till recept hjälper det knappast.