Våren kom tidigt i år, även om temperaturen sjunkit igen under en period. Jag tror aldrig vi har varit klara med vårbruket i mars tidigare, normalt är vi glada om vi kommer igång i mars. Just vårbruket inger alltid nytt hopp om nya förutsättningar. Vi vet aldrig hur det slutar, det är en del av tjusningen. Väder och vind tillsammans med våra egna insatser och priset på våra grödor, kommer under odlingsåret att avgöra slutresultatet. För vår del här nere i södra Skåne har vädret påverkat oss allt mer de sista åren.
Det våras även i rikspolitiken tycker jag. Alliansen har under en längre tid inte haft någon opposition som sporrat dem till utveckling. Blockpolitiken har känts allt mer förstelnad. Det ena blocket har varit lamslaget av ledarstrider och fraktioner inom (S). Medan det andra blocket totalt har dominerats av (M) vilket lett till att samtliga småpartier nu kämpar för att överleva.
Allt mer talar nu för en uppluckring av blockpolitiken. Att Moderaterna nu äntligen börjar få lite motstånd, från det andra blocket, men även inom alliansen är välgörande. Moderaterna har stått starka och blivit belönade för sitt sätt att sköta statens finanser i ekonomiskt oroliga tider, vilket är viktigt och uppskattas av många. Men många andra stora och viktiga frågor har fått stå tillbaka. Inte minst frågan om jobb, och då främst ungdomsarbetslösheten tynger. Nästan var fjärde ungdom i åldern 18-24 är arbetslös eller i åtgärd i dag.
Från det andra blocket är det fram för allt den nye ledaren Stefan Löfven (S) som gör skillnad. Efter tio månader med Håkan Juholts spontana och yviga ledarstil, verkar det vara många som välkomnar en ny, lugn och eftertänksam ledare. Löfven har byggt ett lag där kompetens verkar vara en viktig egenskap. Ett av flera intressanta namn är Magdalena Andersson, ny finanspolitisk talesperson, och kandidat att utmana Anders Borg om finansministertiteln.
Tidningen Fokus satte rubriken "moderat Socialdemokrat" i ett reportage om Magdalena. Ingenting är längre som förut, Moderaterna försöker vara det nya arbetarpartiet, och Socialdemokraterna kanske tänker sig en högersväng in mot mitten.
Det finns vissa tecken på det sistnämnda. Löfven har gjort flera intressanta uttalanden, där han markerar att näringslivet inte är ett särintresse. Särskilt gillar jag när han i Kalmar för en tid sedan markerade vikten av livsmedelsproduktion, lantbruk och landsbygd och att det hänger ihop. Det är allt för sällan vi hör politiker på toppen som uttrycker sig så.
Sverige är ett stort och vidsträckt land. Var och en av oss har tillgång till 45 000 kvadratmeter mark om man slår ut Sveriges yta på alla oss invånare. Men ska maskinerierna snurra är det ett problem att vi bor glest. Ju glesare vi bor desto färre företag och desto känsligare för konjunkturer.
Men ska vi ta oss in i framtiden behöver vi betänka att nästan hela landet Sverige är landsbygd. Dessa stora ytor kan och ska inte betraktas som ett problem, utan som en fantastisk tillgång.