Frågan om en Fåröbro har ältats sedan mitten av 1800-talet då det första förslaget kom i dåvarande Fårö kommun. Sedan 1950-talet har frågan gång på gång varit uppe, men det har nästan alltid stupat på att det just då fattats pengar.
Senast 1996 då Gotlands kommun och Vägverket inte vågade ta ett eget beslut utan lämnade ut en enkät, ja eller nej. En klar majoritet sa nej och så fick det bli. Avfolkningen fortsatte, jag var en av dem som övergav Fårö då. Med små barn fungerade det dåligt att behöva passa färjetider.
Stor förändring
Med tiden har Fårö förändrats från att i slutet på 1960-talet ha haft 750 innevånare, två skolor, tre-sex affärer, distriktssköterska med mera till att idag ha en affär och knappt 500 innevånare, de flesta i pensionsåldern. Turismen har under tiden ökat dramatiskt och under några sommarmånader lever Fårö upp. Men efter Fårönatta i september till mitten av maj lägrar sig ett förlamande lugn över ön.
Trafikverket håller som bäst på med en utredning som i mycket påminner om utredningen 1996. De har egentligen inte kommit fram med mera än man gjorde då, och hur mycket det har kostat hittills kan man bara spekulera i.
De två brolägen som går genom Fårösund, har man kommit fram till är de bästa, det gjorde man också 1996. Hade man tagit in mig som expertkonsult och gett mig en halv miljon kronor för att komma fram till samma sak, hade det sannolikt blivit billigare än vad det hittills kostat.
Nu har man i alla fall kommit fram till att en öppningsbar lågbro, ungefär där färjan går idag, blir mycket lönsam. Det som kan komplicera det hela idag är det allt viktigare naturlivet. Vi ser ofta att olika byggprojekt stoppas för att en sällsynt skalbagge råkar vara där just då.
Miljövänlig
Men en bro lär bli miljövänligare än färjorna och de köer som spyr ut avgaser på tomgång. På vintern för att hålla värmen i bilen, på sommaren för att de kilometerlånga köerna rör sig ryckvis fram och för att många bilar idag har aircondition som kyler dem på sommaren.
Om det blir mer folk sommartid eller inte är bromotståndarna oense om. Sannolikt kommer fler att åka till Fårö då det blir lättare att ta sig över, medan andra väljer bort ön då man anser att charmen minskar med en bro. Det kan ändå inte komma fler till Fårö än som kommer till Gotland.
Vågade äntligen
Det är bra att regionstyrelsen äntligen vågar ta ett beslut om en bro. Äntligen har de sett att enda sättet att bromsa avfolkningen är en fast förbindelse. Tyvärr kommer ett eventuellt beslut för sent för många. En bro kan stå färdig först om tio-femton år om planeringen fungerar och inte miljörörelsen överklagar för mycket.
Jag har slagits för en bro hela mitt liv, men tyvärr lär jag inte få uppleva den förrän jag är på långvården. Romaren Cato hade ett uttryck som han alltid avslutade sina tal med. Jag omformulerar det: För övrigt anser jag att det bör byggas en Fåröbro.