Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dag sänds Live Earth galan. Ofattbara 2 miljarder människor sägs ha möjlighet att se den direktsända, dygnslånga showen som pågår på olika håll runt jorden. Evenemanget signalerar dramatik - det är något stort på gång och bråttom är det. Världsstjärnor går samman för att lösa världsproblem. Kan man göra en insats för klimatet genom att gå på konsert? Kristdemokraternas Anders Wijkman, som sitter i EU-parlamentets klimatutskott, svarar nej på frågan i radions P1-morgon, men menar att fler åtminstone får upp ögonen för hotet. Här i Sverige verkar vi i alla fall ha fattat galoppen. Från att i generationer ovetandes ha gått runt och andats ut koldioxid har vi blivit upplysta om alla växthusgaser vi ger upphov till. Tidningarna lägger spaltmeter till spaltmeter med klimathot och dito bot. Här behövs inga ögonöppnare, snarare borde vi kanske kisa en smula för att se skogen istället för alla träd. För när larmrapporter produceras och katastrofscenarior målas upp är det inte alltid lätt att med is i magen bedöma risker och avgöra vilka åtgärder som är effektiva, rationella och långsiktiga. Klimathotet utgör inget undantag. Frågan förtjänar att tas på allvar och just därför är förhållningssättet hellre-göra-något-än-inget-alls inte det bästa. Bättre då att sätta sig ner och fundera på vilka åtgärder som faktiskt skulle vara tids- och kostnadseffektiva. Annars riskerar i brådskan en massa antaganden, halvsanningar och lögner också att göra sällskap med det som utgör fakta. Det blir allmänt känt att Kina är den stora boven, att närodlat alltid är bäst och att flyg är det värsta som finns, möjligen näst efter kossor. Vilket inte nödvändigtvis stämmer.Koldioxidutsläppen per capita är till exempel betydligt lägre i Kina än i Sverige, för att inte tala om i jämförelse med många andra västländer. Och enligt en rapport från det amerikanska Pew Research Center tillhör kineserna de som är mest oroade över miljön i världen. 70 procent av de tillfrågade kineserna, där visserligen stadsbor var överrepresenterade, ansåg att miljöproblemen är det största globala hotet. Det är en betydligt större andel än i de flesta länder i väst och till och med mer än i miljömedvetna Sverige. Att långa flygresor innebär en hel del utsläpp utgör knappast någon överraskning, men räknat per person och mil är skillnaden inte så stor mot att åka bil, i synnerhet inte om man åker ensam. Om man dessutom använder bilen för att köra någon mil till närmste bonde och köpa en säck potatis är det inte säkert att de potatisarna blir så mycket klimatsnålare än de som har åkt en längre sträcka, men kollektivt i lastbil.Det innebär inte att kor, kineser och flygplan, som så mycket annat, inte påverkar halterna av växthusgaser. Eller att det inte innebär ett problem. Men om vi ägnar all vår kraft åt att laga klimatsmart mat - rester och vilt, enligt experterna - och att klimatneutralisera charterresor använder vi knappast vår energi på ett effektivt sätt. Så löses inga världsproblem.
