Anvari vill nyansera debatten om islam

Politik2007-09-14 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I början av sommaren grundades nätverket Semus, Sekulära muslimer i Sverige av Hooman Anvari. Vad var anledningen till att du tog det initiativet?
- Bakgrunden var att jag under en lång tid har noterat att debatten om islam tenderar att bli polariserad, men också att det bara var två grupper som hördes. Dels de som var väldigt kritiska mot islam och muslimer och dels de traditionella muslimska kollektiven. Min upplevelse var att det mest handlade om kritik och respons på kritik. Och då tänkte jag att det finns en stor grupp muslimer som är sekulära och som kunde höja sin röst.

Det tog inte lång tid innan nätverket uppmärksammades då ni beslutade er för att arrangera en utställning av konstnären Lars Vilks muhammedteckningar, efter att de hade refuserats på annat håll. Känner du att det förväntas att du som muslim ska ta ett extra ansvar för att försvara yttrandefriheten eller känner du själv att du har ett sådant ansvar?
- Jag resonerade så här, att om vi inte tar initiativet så används det här mot oss och vi utmålas som ett hot mot yttrandefriheten, och då tänkte jag: låt oss visa bilderna och diskutera det här och göra det på ett korrekt sätt. Jag kunde inte sitta stilla och låta debatten bli ännu mer polariserad.

Men sedan ändrade ni er och beslutade att inte ställa ut teckningarna trots allt?
- I och med att Lars Vilks som en reaktion på Ingmarie Fromans kulturkrönika tecknade en judesugga blev jag allvarligt fundersam: vad händer härnäst, hur långt är han beredd att gå?
Hur ser du annars på problematiken att å ena sidan inte kränka vissa personer och å andra sidan värna yttrandefriheten?
- Det bästa förhållningssättet skulle vara att vi kommer överens om att yttrandefriheten finns i vår grundlag och att den måste värnas. När vi sedan kommit överens om att yttrandefriheten är oinskränkt, och det är kanske där kruxet finns, då kan man organisera en nyanserad debatt. Med politiker, med mediesverige, med judiska, kristna och muslimska företrädare för att diskutera det etiska perspektivet. Men att resa kravet att man ska förbjuda eller inte röra heliga symboler, det går jag inte med på.

Ganska ofta läser vi om terrordåd runt om i världen, eller personer som grips misstänkta för sådana, med kopplingar till islamism. Men detta påverkar också bilden av islam i en bredare bemärkelse. Hur upplever du det? Hur förhindrar man att alla muslimer associeras med det som sker?
- Delvis handlar det om att skapa en nyanserad debatt om islam. Men då måste också muslimska företrädare ta kraftigt avstånd från alla former av terrorhandlingar oavsett var de sker. När vi lever i en turbulent värld så ställs det större krav på vår känslomässiga intelligens.
Vi får inte ha en defensiv solidaritet eller förledas att legitimera terrorhandlingar. Det handlar om vår trovärdighet.
Tycker du att muslimska företrädare i Sverige har varit dåliga på att ta avstånd?
- Ja, den polariserade och onyanserade debatten om islam gör att muslimska företrädare oftast reagerar ur en försvarsställning, där de enbart mobiliserar sina krafter till att försvara och ge respons på kritik, säger Hooman Anvari och pekar med det på Semus uppgift i svensk debatt.