Efter en fullmatad kongressvecka var det dags att upptäcka att det faktiskt varit april ett tag. Det har ju inte precis märkts på vädret. Men det bryr sig inte månaden som börjar med ett stort skämt ett dugg om.
April vet nämligen med sig att den alltid är vacker och omtyckt. Det finns alltid blåsippor, förr eller senare. Det smids alltid sommar- och semesterplaner och en valborgsmässobrasa hägrar alltid där borta i slutet. Många har födelsedag. Dubbdäcken åker av. (Ni har väl inte glömt att de snart är olagliga?)
Liksom den som alltid kan lita till pappas pengar eller mammas goda kontakter har april ett osvikligt gott självförtroende. Kyligt väder som i år är inget hinder. Solen lyser ändå vackert och det kan bara bli varmare, grönare och skönare.
April bryr sig inte om alla som har svårt att hänga med i det hastigt framväxande ljuset och som helst drar täcket över huvudet under de vackra vårveckorna för att hänge sig åt mer eller mindre omfattande och djupgående vårdepressioner. Jag vet, jag har många dystra vårveckor bakom mig.
Just april 2013 är för mig en mycket speciell månad. Nej, det handlar inte om partikongress eller andra återkommande fenomen. Det här är den särskilda månad då jag blivit utvald. Det som aldrig har hänt mig i livet är plötsligt ett faktum: Jag är med i Svensktoppsjuryn!
Flera söndagar i rad är utmaningen inte begränsad till DN:s söndagskryss och en och annan strapatsrik strandvandring. Här ska levereras en åsikt som inte mäts i antal tecken inklusive mellanslag utan efter helt andra parametrar. Det här är svårt!
– Lugn, säger Läsaren, kan du koka ihop en ledare på en spik sex dagar i veckan ska du väl kunna tycka till om några låtar. Några låtar! Hen vet inte vad hen talar om. Det här är allvar. Här ska det lyssnas och funderas, analyseras och lyssnas igen. Borde jag kanske skaffa en bättre ljudanläggning?
Som tur är måste man inte rösta på söndagen utan kan sova på saken. Men när ni läser det här har jag gjort mitt val för veckan. Det blev himla bra, så mycket kan jag säga.
Hur jag röstade? Nej, det får ni inte veta. Vi har väl valhemlighet.