Läkemedelsindustrins lobbyister är onekligen effektiva i sin marknadsföring av sjukdomar. Senaste bedriften är att ha ändrat förutsättningarna för svensk kriminalvårdspolitik.
Kriminalvårdsstyrelsen anser numera att brottslighet i stor utsträckning beror på en biologisk utvecklingsstörning som lätt kan diagnostiseras genom registrering av individens huvudrörelser vid dataspel.
Den ska för all framtid behandlas med narkotikaklassade preparat (metylfenidat/Concerta) trots att stora långtidsundersökningar (MTA och Raine) visat att preparaten saknar effekt och ger allvarliga biverkningar.
Låter det osannolikt?
Generaldirektören för Kriminalvården har i juni lämnat in en tunn redovisning till Justitiedepartementet avseende ADHD-projekten med Concerta till interner. Den landar i slutsatsen "att 40 procent av långtidsdömda män har ADHD." Enligt anlitad expertis har ADHD karakteriserats som en "vanlig, ärftlig utvecklingsstörning med tidig debut".
Av rapporten framgår att man för att "objektivera" ADHD-diagnoserna har finansierat och installerat utrustning för så kallade QB-test på samtliga aktuella enheter. Ett QB-test tar cirka 15 minuter och innebär att individen förses med en markör på huvudet och sätts inför dataspelsliknande uppgifter. Huvudrörelserna fotograferas och resultatet skickas med Internet för "analys". Och simsalabim -- inom någon minut kommer diagnosen.
QB-testet introducerades inom neuropsykiatrin i Sverige i början av 2000-talet, men företaget gick då i konkurs trots att reklamen till psykiatrikerna var förförisk: "Systemet tillhandahåller inte bara ovärderliga objektiva mätningar, det kan också minska din undersökningstid och öka din inkomst rejält."
En slutsats helt i det blå
Man vill inte undanhålla läsaren generaldirektörens slutkläm: "om en intagen av de trettio i Norrtäljeprojektet inte återfaller de fyra första åren efter frigivningen har statens (Kriminalvårdens) ekonomiska insats återbetalats. Alla positiva resultat därutöver är ren vinst."
Som läsaren kan se saknar resonemanget all substans eftersom det inte anges hur många av trettio omedicinerade som återfaller. Är det fler eller färre än bland de som försetts med narkotika på fängelset? Vi kan aldrig få veta detta eftersom undersökningsansvariga nu försöker trolla bort den i studien ingående och obligatoriska ettårsuppföljningen.
Narkotikaklassade medel
Det är ett vetenskapligt tabu att i efterhand omplanera en undersökning för att anpassa till resultaten. Istället är det förstås nödvändigt att diskutera varför undersökningen inte kunde genomföras och varför Läkemedelsverkets egen expert starkt ifrågasatt tillvägagångssättet.
Man kan slutligen erinra om den stora studien av 9 000 barn i norska Bergen. Endast 1,7 procent var så okoncentrerade och rastlösa att de kunde ges ADHD-diagnos. Och inte ens dessa 1,7 procent medicinerades regelmässigt.
På Gotland ger man nu narkotikaklassade medel till över sex procent av alla pojkar mellan tio och 14 år. Polisen oroas över den ökande försäljningen bland ungdomar på Visbys gator.