Är denna mirakelmedicin räddningen för välfärden?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Också här på Gotland utbryter om inte politiskt krig så i varje fall käbbel om hur budgeten för välfärden skall fördelas och administreras.
Alla har vid det här laget förstått att borgerligheten inte vunnit något genom att konkurrensutsätta vård och omsorg och den socialistiska lösningen med att ständigt pumpa in mer skattepengar tycks ha nått vägs ände.
Håkan Ericsson känner sig föranlåten att påpeka att det inte finns några "hokuspokuslösningar" för att rädda välfärden och Hans E. Andersson varnar för politiker med "taggarna ut".
Brottslingar till Lettland?
Men det finns mirakelmedicin och här kommer därför ett förslag utan taggar och som snarare stryker medhårs än mothårs.
Lösningen på problemen finns nära i form av EU:s påbud om fri rörlighet över gränserna för arbete, kapital, tjänster och varor. Genom att utnyttja den möjligheten skulle vi drastiskt kunna minska kostnaderna för de "tärande" grupperna.
Förr i tiden lät vi på välkänt sätt socknar och städer sköta fattigvården med utgångspunkt i lägsta möjliga kostnader. Låt oss nu omsätta denna tanke på EU-nivå. Några tydliga exempel på fördelarna med ett sådant system skulle kunna vara följande.
1. Brottslingar kostar mycket pengar i Sverige, alltför mycket tycker många. Låt oss därför utnyttja det låga löneläget i de baltiska staterna.
Sänd dit våra fångar att "vårdas" där till lägsta kostnad. Miljarder skulle vinnas. Dessutom tror jag brottsligheten här hemma skulle minska drastiskt inför risken att hamna i ett lettiskt fängelse. Således både ekonomiska och sociala vinster för samhället.
2. Räcker det inte med detta skulle allt större och alltmer vårdkrävande grupper inom äldrevården kunna flyttas över i låt oss säga litauisk eller polsk äldreomsorg med väsentligt lägre kostnader för svenska kommuner.
Det skulle säkert kunna bli en spännande upplevelse för våra äldre att på gamla dar få pröva på mat och boende som man inte är van vid.
Handikappade till Rumänien?
Kanske skulle en del gnälliga äldre ha svårt att anpassa sig till de nya förhållandena och hellre välja fortsatt vanvård på hemmaplan istället.
Jag tycker i så fall att vi borde kunna ha råd med det eftersom vinsterna ändå blir betydande.
3. Eftersom kostnaderna för handikappades alla maskiner, egenboende och rätt till personliga assistenter rusat i höjden på ett sätt som alla utom politikerna kunnat förutse, skulle vi kunna hantera även det på ett mer ekonomiskt försvarbart sätt, när nu möjligheterna finns genom den fria rörligheten.
Till exempel skulle vi kunna överföra grupper av handikappade till rumänska institutioner.
Men förmodligen skulle det av många betraktas som ett steg tillbaka och eftersom detta förslag vill vara framåtsyftande så blir det knappast möjligt.
Och det får ju vara någon måtta på våra altruistiska förslag. Så där får vi kanske tänka till litet extra. Förslag efterlyses.
Dessa i all blygsamhet framförda förslag är inte på något sätt orealistiskt. Vi skulle genom dem kunna få behålla våra högavlönade jobb för oss själva och samtidigt - och det är viktigt - få ett mer moderat skattetryck, då de offentliga kostnaderna drastiskt skulle minska.
Turkiskt äldreboende
Samtidigt så skulle alltså arbetstillfällena öka markant i de baltiska och östeuropeiska länderna, där folk inte kräver så förbannat mycket för att göra ett rejält jobb.
Europautvidgning skulle genom en sådan här föreslagen ordning bli till gagn för alla och inte bara gynna de nya länderna.
Jag tror alltså, men säg gärna emot mig, att inte bara svenskar utan också fransmän och tyskar och alla nyinvalda och framtida medborgare i EU skulle uppskatta en sådan här utveckling.
Tänk bara att få sluta sina dagar på ett turkiskt strandnära äldreboende.
Till Turkiet har vi ju dessutom direkt flygförbindelse från vårt eget flygfält, om man nu får tala i egen sak.
Vilket man egentligen inte ska göra när det gäller politik, som ju handlar om att försöka se bort från det krassa egenintresset.
Det som särskilt de folkvalda och näringslivets chefer har visat sig vara så bra på.