Är det nödvändigt med politiskt käbbel?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag kan delvis hålla med om det. Ibland blir övertonerna för höga. Jag är väl heller ingen ängel även om jag försöker att inte ryckas med om debatten blir hård.
Nagelfara motståndaren
Ibland kan man också ångra vad man har skrivit. Till skillnad från samtal är det svårare att neka till text. Den står där framför dig, medan en hetsig debatt alltid kan avfärdas med att den andre hörde fel.
I politiken skulle det ändå bli ganska tråkigt om alla var överens hela tiden. Vad ska man då med partier till? Varför ska man då ha demokrati?
Demokrati bygger på att olika uppfattningar för fram sina åsikter och att majoriteten styr genom val.
Demokrati innebär också att man måste nagelfara motståndarens åsikter. Partierna vill gärna framhäva det goda i sin politik men prata mindre om det sämre. Därför blir det lätt en övervikt för debatter där man letar upp motståndarens, i sitt eget tycke, sämre sidor.
Står långt ifrån varandra
Skattesänkningen är ett exempel. Alliansen tycker att det är bra för att det ska ge nya arbetstillfällen medan vänstersidan tror att en skattesänkning innebär en urholkning av den sociala tryggheten.
Hur ska man då komma överens när man står så långt ifrån varandra?
Nej, vi får nog acceptera att det blir fortsatta debatter så länge vi har så totalt olika uppfattning om saker och ting.
Sedan kan vi alla förstås försöka att vara lite vänligare i debatten och gärna, som jag tror det var Stolpskottaren som sa, se det positiva hos motståndarna också.
För egen del läser jag grannsidan och håller ofta med vad Hans E. Andersson tycker i sin lågmälda ton.
Men även GA läser jag då och då. Rolf K Nilsson, hade innan jul en bra ledare om Vikingaårets fortsättning och den 7 januari handlade den osignerade ledaren om kyrkans makt. Jag kunde inte ha skrivit den bättre själv.
I några saker sympatiserar jag mera med motståndarsidan än med min egen. Centerns krav på en Fåröbro på 1970-talet är ett exempel.
Alliansen förslag om ändring av fastighetskatten där huvuddelen av pengarna går till kommunen är en annan.
Socialdemokraterna är bäst
Men i de flesta fall tycker jag att den socialdemokratiska politiken är bäst, både för mig och för landet som helhet och att alliansens förslag mest slår mot de fattiga och svaga, även om de själva hävdar motsatsen.
Debatten kommer säker även i framtiden att tidvis bli hård, inte minst ett valår. Men vi kan alla försöka att tänka på att hålla den på en anständig nivå.
Alla partier vill i grunden väl, även om det bara är socialdemokraterna som har den mest rättvisa politiken, tycker jag