Regeringens förslag att skolk ska synas i skolelevernas betyg har fått kritik från flera remissinstanser. Särskilt hårt motstånd bjuder skolverket och barnombudsmannen (BO).
Man kan undra om deras kritik stundtals inte borde klassas som arbetsvägran.
Förslaget innebär att olovlig frånvaro kommer att anges både i högstadieelevernas terminsbetyg och i det samlade betyg som utgår varje termin.
Slutbetyget kommer däremot inte att några innehålla uppgifter om elevens närvaro. Eleven bär med andra ord inte med sig uppgiften om skolk ut i arbetslivet.
BO är kritisk till förslaget och hävdar att det kommer att förvärra en redan svår situation för utsatta elever och att det skulle flytta ansvaret från skolan till eleverna. Varför detta skulle ske lämnar ombudsmannen oförklarat.
Vad BO har rätt i är att de bakomliggande skälen till frånvaron är flera. Det kan handla om allt från lathet och ointresse till mobbning och andra sociala problem. En del av dessa anledningar har skolan det övergripande ansvaret för, en del andra är dock ofrånkomligen elevens och föräldrarnas ansvar.
Oavsett vad frånvaron beror på är det bra att den uppges i ett dokument som såväl skolan som eleven och hans eller hennes föräldrar har tillgång till. Det gör det bland annat svårt för en skola att hävda att den inte förstått att en elev haft problem. Det har ju annars varit vanligt i till exempel rättsfall om skolans ansvar vid mobbning.
Olovlig frånvaro är en kraftfull indikator på att något är fel. Eftersom frånvaron inte skrivs ut i slutbetyget är det dessutom svårt att se hur det här skulle skada elevens framtidsutsikter som vissa remissinstanser påstår.
Skolverket riktar i sitt remissvar kritik mot att det är svårt att säga vad skolk innebär. Det måste sägas vara absurt att inte ens skolverket vet vilken frånvaro som är tillåten och vilken som inte är det. Att verket dessutom tar sin egen brist som en intäkt för att kritisera ett reformförslag är klart anmärkningsvärt.
Rimligt vore att i stället erinra om vikten av tydliga riktlinjer för vad som utgör otillåten frånvaro. Varför har skolverket inte brytt sig om att själva studera skolket? Har de själva varit olovligt frånvarande från jobbet?
Talande för flera av de kritiska instanserna är att de verkar betrakta angivelsen av skolk som en skuldbestämning. Det är det inte. Det är kort och gott en faktauppgift. Den kan användas till att skapa något positivt, och att rätt åtgärd vidtas för att hjälpa eleven.
Det är upp till skolor och föräldrar att se till att så sker.
Mot slutet av läsåret 2008/09 hade, enligt Skolverkets statistik, 1 650 elever varit borta från undervisningen i minst en månad utan giltiga skäl. Skolket är ett stort problem i dagens skola. Och det är samtidigt ett mätvärde på att många unga mår dåligt.
Skolverket och BO borde vara mer positiva till att regeringen försöker få fram lösningar.