Är det slut nu, med slitna Slite?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Slite samhälle fann jag ingenting av det som för mig då, och alltjämt är, synonymt med Gotland. Det vackra. Inga pittoreska gränder, inga vackra ruiner, knappt några rosor. Det är så jag minns det. När min mor för ett antal år sedan berättade att hon skulle flytta till Slite kände jag en återhållsam glädje. Flytten till Gotland var rolig, nu skulle jag få möjlighet att åka dit oftare, men Slite? Av alla platser.
Under de senaste åren har jag kommit att förlika mig tanken på att, i vart fall tillfälligt, vara boendes i Slite. Och som jag har fått se och tagit mig till andra sidor och delar av samhället än nar jag var liten.
Slite har egentligen mycket att erbjuda. Det ligger tämligen nära staden med sina tre mil från Visby. Att arbetspendla mellan Visby och Slite fungerar. Även om de kollektiva förbindelserna har kunnat vara flera. Slite har Gotlands enda skärgård och med fin strandpromenad längs med kusten med campingen, tennisbanorna och raukarna. Hamnen och den lilla parken är en trevlig lite oas och sju strömmar är förtrollande vackert en krispig, kall vinterdag och tjusande kraftfullt när det blåser ordenligt i dag en november.
Därtill ligger en av öns största arbetsplatser, Cementa, i samhället. Förutsättningarna är egentligen bättre än på många andra ställen på Gotland. Men visst finns det ändock ett "men". I vart fall ett tag till.
Vid tidigare promenader inne i samhället har jag slagits av hur ovårdat intryck Slite har gett. Det finns ingen riktig huvudgata. Den som har pålagts rollen axlar den inte riktigt. Bitvis finns det knappt någon trottoar, det finns inga planteringar och knappt några träd längs med gatan. När man kommer fram till Konsum och Pressbyrån med flera så ligger de vända med entrén från huvudgatan, vilket ger ett konstigt avbrott. Hamnen och den lilla parken intill utnyttjas knappt alls och upplevs inte som en integrerad del av samhällets kärna, vilket är riktigt synd. Samhället utgår inte ifrån hamnen.
Och så torget. Det kan inte beskrivas på något annat sätt. Det är en bedrövelse. Allt som oftast väldigt ovårdat, men gräs mellan plattorna, nästan inga blommor sommartid och i total avsaknad av allt "mys". Ändå ligger det fint, med utsikt över ljust hamnen och parken.
Nog måste det gå att förvalta den utsikten bättre, har jag ofta tänkt. Centrum ger intrycket av att vara totalt oplanerat, det har liksom bara fått bli lite som det blir. Det finns små guldkorn lite här och där, som fiket Humle & Dumle, stranden och hamnen med sitt rökeri och många flera. Men i all bedrövelse, som om det hårda livet från förra generationernas Slitebor alltjämt dröjer sig kvar över samhället, kommer guldkornen inte till sin rätta.
Med all den potential som Slite har känner jag glädje över satsningen med de kommande fritidshusen vid campingen, "Drömhusprojektet" som det beskrevs i Gotlandsallehanda i förra veckan och med Pigge Werkelin som drömtydare. Och ännu större ler jag åt det faktum att även kommunen verkar ha hakat på. Nu ska Slite rustas upp. Torget skall göras om och vissa centrala delar skall förbindas med ett gångstråk. Träd skall planteras. Jag applåderar. Det kan knappast bli sämre. Jag vet inte hur dessa efterlängtade kommunala satsningar ska tolkas, om de måhända är ett plåster på såren efter Nord Stream, att kommunen börjar se Slites fördelar vad det gäller läge och kommunikationer eller om det bara är ett utslag av den goda politiska viljan. Sak samma. Huvudsaken är att det blir gjort. Beröm till politikerna och Drömhusprojektet. Det finns ingen anledning till varför Slite ska fortsätta att vara slitet.
Jag väntar med spänning på resultatet!