Är det slutet - eller blir det bara en paus?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En drygt 100-årig odlingsepok på Gotland är antingen på väg mot sitt slut, eller också tar den bara en paus?
Det sistnämnda beror på hur det fortskrider med att utnyttja sockerbetor för energiproduktion. En ensidig etanoltillverkning lär inte vara aktuell, utan i så fall kommer det att röra sig om att sockerbetorna blir en del i en kombination med framställning av biogas. Det fordras dock stora pengar för att göra investeringar för detta, och om inte staten går in och satsar rejält lär det heller aldrig bli verklighet med denna anläggning på Gotland.
Skulle det bli till bara en paus så får den inte bli alltför lång. Visserligen kan betodlarna mycket väl sälja ut sina kvoter, eftersom sockerbetsodling till annat än livsmedelsproduktion inte omfattas av kvotsystemet, men det gäller också att bibehålla den relativt kostsamma maskinpark som finns för odlingen. Att starta från noll i ett kommande energiprojekt är ett dåligt utgångsläge, om än inte helt omöjligt.
Gotländsk sockerbetsodling har brottats med besvärligheter i långa tider. Detta trots att grödan är mycket lämpad på Gotland, kalkrika jordar och ett vanligtvis gynnsamt klimat. Nu kommer miljoner att försvinna för det gotländska lantbrukskollektivet, eftersom det blir svårt att hitta grödor som ger samma avkastning..
Ja, även om sockerbetsproduktionen övergår till energigröda så blir det lägre priser, men möjligen inte lika kännbara förluster eftersom de alltmer tyngande fraktkostnaderna till fastlandet då försvinner.
Frakterna hade en avgörande roll när sockerbruket lade ner 1997. Det gjorde också att EU satsade pengar i utskeppningsanläggningen i Klintehamn. En fotsatt odling på Gotland sågs som värdefull ur flera synpunkter. EU-investeringen i hamnläggningen skulle underlätta för odlarna att överbrygga den minskade lönsamhet som nedläggningen av bruket i Roma innebar.
När sedan anläggningen i Klintehamn var avskriven, och endast driftskostnader återstod för Gotlands kommun, beslutade dåvarande vänstermajoritet att taxesätta utan lindring i hamnavgifter för bettransporterna. Nu med en ny majoritet i kommunen gav kommunstyrelsen åter klartecken för sänkta hamnavgifter. Då ropar vänsterfolket i stället om jävssituationer, något som inte ens antytts under alla år tidigare, trots att det är i stort sett samma människor i beslutsposition.
Den juridiska tolkningen tycks idag vara att det föreligger jäv för tre centerpartister i kommunstyrelsen, eftersom alla i sina lantbruksföretag haft betodling. Men för 2007 hade redan alla de tre berörda beslutat att upphöra med betodlingen. Även om så inte varit fallet hade man kunnat ifrågasätta var gränserna går för att besluta för enskild vinning eller för ett kollektiv, som exempelvis i va-taxor och liknande frågor. Betodlargruppen på drygt 300 personer är tydligen inte juridiskt att beteckna som ett kollektiv.
Jävsfrågan är ändå ett mindre intressant stickspår i dag. Det verkligt intressanta är om vi upplever slutet på en lång odlingsepok - eller om det bara rör sig om en tillfällig odlingspaus.