Utbildningsminister Jan Björklund och ordföranden i Lärarnas riksförbund, Metta Fjelkner, har tillsammans i en debattartikel i SvD (15/3) efterfrågat ett återförstatligande av skolan. Björklund och Fjelkner har goda poänger i sitt resonemang.
Men frågan är om det inte i nuläget är klokare att arbeta efter det system som finns på plats och som faktiskt börjar fungera.
Att folkpartiledaren helst skulle vilja se en statlig skola har aldrig varit någon hemlighet. Dock har han valt att inte driva frågan aktivt. Inte minst har allianssamarbetet spelat in. M, C och Kd har alla aviserat att de inte ser ett förstatligande som en lösning på skolans problem.
Björklund har ändå starka argument på sin sida. Precis som han påpekar i sin debattartikel sammanfaller skolans resultatförsämringar med kommunaliseringen. Vidare kan man i ett internationellt perspektiv notera att de europeiska länder som har välfungerande skolor ofta har ett större statligt ansvar än Sverige. Frankrike, Tyskland och Finland är exempel på detta.
Även Metta Fjelkner har goda skäl att skriva under på ett ökat statligt inflytande. Läraryrkets status och löneläge blev onekligen ett offer när den svenska skolan kommunaliserades. Återigen kan man göra jämförelsen med utlandet. Statlig skola brukar borga för bättre villkor till lärarna.
Kanske är det möjligt att möta Björklund och Fjelkners krav utan att rycka upp hela systemet med rötterna. Det är tveksamt om det finns stöd bland lärare, föräldrar och lokala politiker för att göra om allt en gång till. Tvärtom finns det signaler som vittnar om att det "nya" systemet med kommunen som huvudman nu börjar sätta sig. Inte minst tack vare de senaste årens reformer där ju Björklund själv varit drivande.
När skolan kommunaliserades av Göran Persson fanns det i botten hårda ekonomiska argument som inte nödvändigtvis gynnade eleverna. Snarare handlade det om att staten skulle göra sig av med en tung ryggsäck.
Men det får inte glömmas bort att det också fanns ideologiska skäl till förändringen. Skolan skulle knytas tydligare till det lokala. Förhoppningen var även att större konkurrens skulle öka kvalitén. Många av de som arbetar i skolan vittnar också i dag om att de är nöjda med den ökade mångfalden av utbildningar.
Det bästa i nuläget är inte att vrida tillbaka klockan och helt göra om tidigare skolreformer. Bättre då att försöka förena det bästa med två världar. Även om kommunen står kvar som huvudman för skolan går det att öka det statliga inflytandet. Det bör då ske genom att man använder sig av skolverket och skolinspektionen för att på ett mer aktivt sätt bevaka skolornas utveckling och resultat.
Skolan får två herrar men det kan utgöra en bra grund för att eleverna ges en undervisning med god kvalité. Kommunen tillhandahåller och staten kontrollerar.