Är en politisk förnyelse önskvärd och möjlig?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Arbetslösheten kan inte minskas med enbart nya arbeten inom den offentliga sektorn. Sysselsättningen måste öka också med hjälp av arbeten inom det privata näringslivet. Och här börjar Sveriges - och socialdemokraternas - politiska problem.
Det finns ett långvarigt och ömsesidigt misstroende mellan socialdemokratin och det privata näringslivet, som är ideologiskt betingat.
Den socialistiska ideologin framställer det privata näringslivet som enbart profithungriga kapitalister. Och enligt det privata näringslivets ideologi är socialisternas enda mål att avskaffa marknadsekonomin och den privata äganderätten.
Omöjlig att samarbeta
Båda håller den andra sidan för omöjlig att samarbeta med och gör endast undantagsvis avsteg från den attityden.
När socialdemokraterna säger sig vilja skapa ett gynnsamt ekonomiskt klimat för ökad tillväxt, lönsamt företagande, fler jobb i näringslivet och minskad arbetslöshet möter de lika stor misstro från näringslivet som missnöje från de egna.
Kritiken kommer allt som oftast från partiets fackföreningsmedlemmar som betraktar sådana politiska förslag som oacceptabla eftergifter och högeravvikelser. Kritiken är högljudd, men följs sällan av andra förslag än satsningar inom den offentliga sektorn.
Av och till framförs sådan kritik också av fackliga ledare, ibland av ideologisk övertygelse, oftare som "nödvändiga" eftergifter för medlemsopinioner.
Men till vardags förhandlar, avtalar och samarbetar de fackliga ledarna och organisationerna framgångsrikt med det privata näringslivet. Trots skilda intressen finnas också gemensamma mål att eftersträva - som uppnås bäst i samarbete.
Detta mångåriga och respektfulla samarbete har trots enstaka konflikter varit bra för Sverige och löntagarna, inte minst därför att det varit grundat i ett folkligt engagemang.
Socialdemokratin talar ofta väl om denna svenska modell, men har själva upphöjt den partipolitiska parlamentariska kampen till sin huvudlinje. Man eftersträvar den politiska makten över staten, och allt reformarbete ska ske genom statlig maktutövning, och folkets organisationer in- och underordnas detta.
Utvecklingen visar att det är en återvändsgränd, även om somliga vill förklara misslyckanden och bakslag med dåliga politiker och felaktig politik.
En dålig politisk kultur?
Det finns inom arbetarrörelsen en illusion om att mer hårdföra politiker och mer långtgående politiska reformer skulle göra skillnad. Vilka dessa politiker är och vilken deras framgångsrika politik borde vara är dock höljt i dunkelt mörker..
De eftergifter och kompromisser man till vardags gör i det fackliga vardagsarbetet tycks helt förkastliga och omöjliga att acceptera som arbetsmetod i politiska sammanhang. Vad kan det bero på?
Bristande politisk tolerans? Politisk maktlystnad? Ideologiska vanföreställningar? En dålig politisk kultur?
Om Sverige ska få en fortsatt god samhällsutveckling med en hållbar ekologisk och ekonomisk tillväxt, med hög sysselsättning, med en väl fungerande generell välfärd, med en levande och fungerande demokrati, måste det politiska perspektivet vändas upp och ner.
Politiken måste befrias från den härskande politikereliten i alla partier och utgå från folket och deras intressen.
Riksdagsledamöter, kommunalråd, politiska ombudsmän och sekreterare, med flera. borde lyssna mer och predika mindre.
Kongresser borde vara till för att få fram folkets röster istället för att som idag pådyvla medlemmarna partiledningarnas politiska vilja som de sedan ska åka hem och förkunna.
Man kunde önska att den konstruktiva inställning och kultur som - trots fel och brister - ändå finns inom fackföreningsrörelsen och folkrörelserna kunde få breda ut sig i svensk politik - i alla politiska partier.
En politisk förnyelse
Det handlar inte om ett uppgivande av det egna partiets uppfattningar utan om en politisk förnyelse och ideologisk nyansering som förhoppningsvis också skulle kunna motivera och medverka till en förnuftigare inställning hos fler inom det privata näringslivet.
För utan engagerade och motiverade anställda har det privata näringslivets politiska hökar inget att vinna - och utan kunniga och skickliga direktörer och vd-ar skapas inga nya arbeten i det privata näringslivet.
- Men frågan är om någon orkar bry sig, om det ändå inte är enklare och bekvämare med dagens system, också om det medför arbetslöshet och outnyttjad tillväxtkraft?