Är EU en koloss på lerfötter?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
EU har därmed 27 medlemmar med runt 500 miljoner invånare. Det är mindre än åtta procent av jordens befolkning, men ekonomiskt och politiskt väger Europa tyngre än så.
Det är de fattiga kusinerna från landet som nu kommer in i EU:s stugvärme. Tilltufsade av decenniers Moskva-dominans och inhemska tyranner som Rumäniens Nicolae Ceausescu. I Sverige är Rumänien mest känt för vampyren Dracula, vidriga barnhem och förföljelse av romer.
Mutor och maffiamord
Bulgarien hörde till de mest dogmatiska kommunistländerna och har inte hämtat sig än. Mutor, mygel och maffiamord hör till vardagen.
Men Bulgarien och Rumänien kommer också till Europa med en rik kultur och historiska erfarenheter som EU kan dra nytta av, inte minst i kontakterna med Ryssland och Turkiet.
Omvänt betyder EU mycket för att förbättra de ekonomiska och sociala förhållandena och stärka de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Viktigt inte minst för romerna, som ännu har pariastämpel i stora delar av Östeuropa.
De nya medlemsländerna är omgivna av ännu fattigare kusiner, Moldavien som Stalin kapade åt sig från Rumänien i Molotov-Ribbentrop-pakten, och Makedonien som tillhörde det gamla Jugoslavien.
Skyddar sina krigsförbrytare
Moldavierna köar för att få rumänskt medborgarskap och därmed biljett till Europa. Makedonierna uppvaktar lika flitigt myndigheterna i Sofia för att få bulgariskt medborgarskap, fast Makedonien redan är ett kandidatland.
Ett annat kandidatland är Kroatien, som redan hade varit medlem om inte de kroatiska myndigheterna hållit sina krigsförbrytare om ryggen.
Den serbiska militären gömmer Ratko Mladic och troligen också Radovan Karadzic och regeringen i Belgrad fortsätter att spela på nationalistiska strängar i fråga om Kosovo. Med den inställningen lär det dröja innan serberna kommer in i EU.
Albanien lär av andra skäl få vänta på en inbjudan från EU, medan det kan gå litet fortare för Bosnien och i synnerhet den nya lilleputtstaten Montenegro.
Man kan tycka att EU borde lägga in högsta växel för att reda ut förhållandena på Balkan, innan man ger sig på att införliva det huvudsakligen asiatiska Turkiet i en union som både till namnet och gagnet är europeisk.
Här har EU målat in sig i ett hörn genom att dra igång medlemskapsförhandlingar innan marken var tillräckligt beredd.
Förhandlingar som nu bromsats, sedan Turkiet vägrat att erkänna den militanta grekcypriotiska regeringen på Cypern innan blockaden av den turkcypriotiska delen av ön hävts.
Hanterat Cypern klantigt
Det var ett närmast ofattbart självmål av EU att ta in Cypern i Unionen sedan grekcyprioterna sagt nej till FN:s plan för återförening. En liten klick makthavare i Nicosia styr i dag i praktiken EU:s politik i denna region.
EU:s klantiga hantering av Cypernfrågan har försatt den EU-vänliga islamiska regeringen i Turkiet i knipa och nationalistiska och fundamentalistiska krafter växer sig allt starkare i landet. Det inträffade illustrerar vad som händer när EU utvidgas utan att beslutsordningen ändras.
Ett annat exempel är Polens motstånd mot EU:s försök att ordna upp relationerna med Ryssland, en fråga som inte borde få hänga på om polackerna får exportera biff till Ryssland eller inte.
EU må vara en ekonomisk stormakt, men politiskt är det en koloss på lerfötter. Ju fler medlemmar som drar åt olika håll, desto skakigare blir bygget.