Är frågan om lönedumpning så enkel?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men den som förmår att lägga den fackliga retoriken åt sidan och begrunda frågeställningen på egen hand finner att det finns fler intressanta aspekter.
Huruvida de utländska företagen alla är skrupellösa kan diskuteras, viktigare är nog det faktum att flertalet utländska arbetare får mer betalt när de arbetar i Sverige än deras kollegor i hemlandet får.
De anser sig inte alltid utnyttjade. Den utländska arbetskraftens löner framstår som svältlöner först i jämförelse med de svenska lönerna och villkoren.
Det svenska facket anser att alla som arbetar i Sverige ska ha samma villkor på arbetsmarknaden. Den bistra sanningen är att alla som arbetar i Sverige inte har samma villkor, vare sig i fråga om löner, förmåner eller social trygghet.
Inte ens inom samma kollektivavtalsområde. Spännvidden och skillnaderna kan vara mycket stora, som bekant?
Hålla uppe de egna lönerna
Det finns därför skäl att ifrågasätta att facket i första hand värnar om den utländska arbetskraftens intressen.
Snarare att det handlar om att använda dem i eget intresse, för att hålla uppe de egna lönerna, att utestänga utländska företag och värna om de egna medlemmarnas sysselsättning. Och det är inget fult eller klandervärt, tvärtom är det fackets uppgift.
Problematiskt blir det först när samma fackföreningar börjar tala om internationell solidaritet, för den utländska arbetskraften uppfattar inte de svenska fackföreningarnas insatser som särskilt solidariska - utan egoistiska, vilket inte är svårt att förstå.
Och frågan är också om det svenska agerandet stödjer och stärker de utländska fackföreningarnas och arbetarnas strävanden?
För den som hyllar den internationella solidariteten framstår hur som helst inte det svenska fackets agerande som särskilt präglat av solidaritet utan mer av omsorg om de egna medlemmarnas sysselsättning. Och det är mycket trist...