En vecka är alltför kort tid för att få perspektiv på en så ohygglig händelse som attentaten i Norge. Men en viktig slutsats kan vi redan dra. Här finns inga muslimska extremister, inget al-Qaida att skylla på. Här har våra egna demoner varit i farten, och det är upp till oss som bor i Norge, Sverige och övriga Norden och hela Europa att driva ut dessa demoner. Det handlar om främlingsrädsla och grumliga föreställningar om att vi som bor i Norden och Europa har en överlägsen kultur som hotas av invandrare från andra, inte sällan äldre kulturer än vår egen.
Den misstänkte mördaren är verkligen (som författaren Anne Holt påpekade i Dagens Nyheter 27 juli) "en av oss". Men det är naturligtvis bekvämare att utmåla honom som en avvikare, den ensamme galningen, undantaget som bekräftar regeln att vi i Norden inte har fördomar som tar sig sådana här uttryck. Eller som hans försvarsadvokat uttrycker det: Han är inte som någon av oss.
Det senare stämmer illa med den bild som den misstänkte mördaren vill ge av sig själv, och vad som framkommit om hans motiv och omsorgsfulla planering. Han vill inte bara vara en av oss. Han gör anspråk på att tala för oss alla, precis som bin Ladin gjorde anspråk på att tala för alla muslimer.
Skrämmer högerextremister
Den misstänkte föddes inte till rasistisk massmördare. Det finns en politisk kontext utan vilken han inte hade gjort det han nu gjorde. Sedan må han ha haft en besvärlig uppväxt och vara en mycket speciell personlighet. Det är intressant att man till och med inom den brittiska högerextremistorganisationen EDL, som han hade täta kontakter med, tycks ha skrämts av hans "hypnotiska" karaktär. En medlem liknar honom vid Hitler, en person som också länge sågs som en ensam galning. Europa fick erfara något annat, och om Hitler vet vi att han inte själv uppfann sina sjuka idéer. Det fanns en stark resonansbotten för rasism och antisemitism i dåtidens Tyskland - och Europa inklusive Norden.
Sådana strömningar finns utan tvivel också i dagens Norden. Alla nordiska länder (utom Island) har relativt stora främlingsfientliga partier. I Norge och Sverige har man än så länge hållit dem på mattan, men i Danmark har en konservativ regering under mer än tio år låtit det främlingsfientliga Dansk Folkeparti sätta agendan, med skrämmande resultat. Det återstår att se hur Finland kommer att hantera sina "sannfinländare".
Här finns en också en partipolitisk dimension. Vänstern står traditionellt för en mer positiv syn på invandring, och mycket av agitationen från främlingsfientligt håll riktar sig mot socialdemokratin. Det är knappast någon tillfällighet att de mest ödesdigra politiska våldsdåden i Norden i modern tid drabbat socialdemokratin. Det har inte bara att göra med att dessa partier burit och bär regeringsansvaret, även om detta naturligtvis också spelat in. I Norge kunde inte udden mot socialdemokratin ha varit tydligare.
Stärker socialdemokratin
Men om syftet var att skada den norska socialdemokratin, blir resultatet av allt att döma det rakt motsatta. Statsminister Jens Stoltenberg, som visat både handlingskraft och empati i Norges svåra stund, är populärare än någonsin, och får attentaten någon inverkan på kommunalvalet i Norge i september så lär den bli positiv för Arbeiderpartiets del.
Samtidigt sluter det norska folket beslutsamt upp bakom sina demokratiska institutioner och sitt öppna samhälle som det bästa skyddet mot extremism och våldsideologier. Det går inte att bomba eller skjuta sönder demokratin, som Stoltenberg så väl formulerat det.