Är kortare arbetstid med bibehållen lön möjligt och önskvärt i Sverige?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Båda partierna har kört över sin partiledning och fått med krav på kortare arbetstid i valplattformen. Det här är intressant. Politiska partier numera är ganska små grupper, och de som åker på kongress är ännu färre. Är de representativa för stämningarna bland de många miljonerna väljare?
Mer resurssnål livsstil
Man kunde tro att vänsterpartiet och miljöpartiet är rätt samstämda när kongressfolket i båda fallen är så angelägna om kortare arbetstid. Men det är i verkligheten tvärtom. Det här röstandet går tillbaka på djupgående olikhet i samhällssynen.
I ekonomiska frågor är miljöpartiet det enda egentliga oppositionspartiet i Sverige. I alla fall när partiets kärntrupp gör sig hörd. Den tar kravet på miljöhänsyn på allvar, menar att svenskarna konsumerar alldeles för stor del av jordens begränsade resurser.
Man vill växla ner till en enklare, mer resurssnål livsstil. Då klarar folk sig med lägre inkomster. Miljöpartisterna vill ha kortare arbetstid med lägre lön. Jag vet inte riktigt hur de klarar anklagelserna för stagnation i ekonomin. Om människor arbetar mindre blir det mindre vinst i företagen. Mindre skattepengar till att finansiera skola, vård och omsorg.
Det är lätt att se fördelarna med en kortare arbetstid. Det skulle minska stressen i samhället. Ge människor tid att utveckla intressen utanför lönearbetet. Tid för ideellt arbete. Det finns så mycket som behöver göras men som ingen kan betala för. Tid att vara tillsammans med barn och familj.
Fler jobb med lägre lön
Tid att njuta den korta våren, sommarens stärkande sol och bad, vinterliv i skog och mark. Med lägre lönekrav skulle rimligen många fler få jobb.
Många drömmer om en utveckling åt det här hållet. Andra hatar den intensivt. Hela resten av ekonomiskt tänkande i vårt samhälle handlar om Tillväxt. Bruttonationalprodukten måste öka för varje år. Hjulen måste rulla snabbare. Folk måste få högre lön, så de kan konsumera mer. Vi har hittills sett det ökande välståndet som ett gott i sig. Självklart måste det fortsätta! Vänstern kanske lockar den sortens människor. Fast det är lite oavsiktligt. Det viktiga för vänstern är nämligen utjämning. Att minska skillnaderna mellan "de rika" och "de fattiga". Somliga har mycket mer än andra.
Det vill man ändra på. Högre skatt på dem med större inkomster är ena sidan. Den andra sidan är stöd till all lönekamp. Det är alltid rätt att anställda kämpar för högre lön. Jag vet inte om man märker den lilla självmotsägelse som finns i den här politiken.
Lägre tempo och färre prylar
Vänstern kräver alltså kortare arbetstid med bibehållen lön. En mycket kraftigt ökad lönekostnad för alla arbetsgivare, som inte kan effektivisera sin verksamhet hårt. Somliga företag kan nog klara det. Jag hörde just att träindustrin har möjlighet att ta ut betydligt högre pris för sina produkter. Men hur klarar offentliga sektorn sig? Kan man höja skatten så mycket att man klarar lönerna. Eller måste många fler sägas upp?
I en kommande rödgrön regering skall de här helt olika tänkesätten jämkas ihop till en trovärdig politik. Mona Sahlin med det stora partiet bakom sig står där som Bileams åsna mellan hötapparna. Frågan är om de flesta svenskar önskar lägre tempo, färre prylar, mer fritid, eller ständigt ökande möjligheter.