För första gången i historien bor fler människor i städer än på landsbygden. Den milstolpen passerades för flera år sedan.
Nu gasar mänskligheten vidare mot skyskrapor och trångboddhet och bullriga miljöer. I ett fjärran töcken där bakom finns en allt glesare befolkad landsbygd. Och ändå är det dit bort människan längtar.
För där finns rötterna och grunden för hennes liv - jordbruksmarken, skogen, mineralen, stenarna, vattendragen, sjöarna, kulturen.
Där finns också den friska luften, bärmarkerna, svampskogen, blomsterängen, vandringslederna och badstränderna. Allt det som människan innerst inne längtar efter och behöver. Den afrikanska savannen som människan bär med sig från sitt ursprung.
Sedan avfolkas landsbygden
En gång om året tänker svenska folket på detta ursprung - landet och landsbygden. Nationaldagen då nästan alla tal och tänkandet handlar om den vackra naturen. Det som är Sverige.
Dagen därpå är det bortglömt, möjligen med en liten landsbygdskick under Midsommarhelgen och någon semestervecka. Sedan avfolkas landsbygden igen. Men under några sommarveckor på landet förvandlas stela stadsbor till glada livsdyrkare.
Handlar det om nostalgi, en längtan efter barndomens somrar, att för en kort stund släppa lös ett inre behov. Kanske är det så. Men så kapslas det in igen av stadens gatunät och stängda dörrar. Var det gotländska landsbygdsupproret en reaktion på detta, ett pys då tryckkokaren höll på att sprängas.
Det pyste rejält ett tag och politikerna blev oroliga. Men snart gick tryckkokarna omkring som vanligt igen. Men snart kommer nog nästa pys, får vi hoppas.
Nostalgi en förändringskraft?
Frågan är om inte nostalgi är, eller kan bli, en stark kraft. Eftersom nostalgin finns hos var människa. Rätt hanterad och tagen på allvar, kan den bli till en stark kraft för förändring. Är detta ett framtidsrecept, måntro.
Längtan är min arvedel, skrev Erik Axel Karlfeldt. Längtan efter något annat än det som människan pressats in i. Längtan ut ur tryckkokaren. Längtan till Livet.
Det märkliga är att politiker i samtliga partier talar varmt om landsbygden och att hela Sverige skall leva, att hela Gotland skall leva. Men, åtminstone på riksplanet visar all valstrategi att partierna måste skjuta in sig på storstadsväljarna om man vill nå framgång i ett val. Då blir det som det blir.
Landsbygden glöms bort. Människans innersta behov förringas. Landsbygden blir en badbalja för dessa storstadsbor under en kort sommarperiod. Är det vad de egentligen vill om de tar sig en stund att tänka efter?
Ström till staden
Hur i all fridens dar kan man låta denna ström till staden få fortgå mot människors innersta vilja och behov? Och därmed tillåta att landsbygden utarmas. Och, än värre, att människan successivt utarmas.
Naturligtvis kan ingen förbjuda människor att flytta till stan, vare sig det är i Asien, Afrika eller på Gotland. Dock kan man kräva är att det finns goda alternativ. Mänskliga och omtänksamma alternativ. Att där finns en landsbygdspolitik värd namnet.