Sen nyår bor vi i Region Gotland. Det betyder väl inget annat än att det är lite tjusigt för höjdarna att heta regionråd och regiondirektör. Medför kanske högre lön? Ön har samma gränser som förut, och vi fortsätter hur som helst att öka vårt faktiska samarbete med "regioner" på fastlandet.
Jag hörde till dem som trodde att något bra skulle komma ut av Regionutredningen. Många mindre kommuner i landet måste få ett ordnat samarbete, utöver det som finns i landstingen. Men som vanligt sätter verkligheten käppar i hjulet.
Försvinna i Stockholmsregionen
Stockholm är tillväxtkommunen, hela Mälardalsområdet vill höra till den regionen. Om Gotland kom med skulle inte ens märkas. Men det skulle bli en koloss i förhållande till resten av landet. Jag förstår att man tvekar.
Så nu är gotlänningarna de enda svenskar som inte bor i en kommun? Jag föddes och växte upp i Levide kommun. Som vuxen bodde jag en del hos mina föräldrar i Stenkumla storkommun. Vi byggde hus i Visby stad. Sen 1971 var jag anställd av Gotlands kommun.
Är detta med regionen "kejsarens nya kläder"? Eller ett försök att hävda vår urgamla självständighet här på ön. 2009 trodde jag att staten skulle sluta att skicka hit någon "konungens befallningshavande". Så vi kunde slippa "den väpnade motståndsrörelsen länsstyrelsen", som Jonas Niklasson så fyndigt uttryckte det.
Visby stift är viktigt
Under processen med biskopsvalet i höstas skrev Ebbe Klint en riktigt välskriven insändare om Visby stift. Han tycker att det kan läggas ner och vi kan anslutas till Linköpings stift igen, som det var på medeltiden. Men jag håller inte alls med honom. För mig är detta med SKUT och utlandsförsamlingarnas tillhörighet till Visby stift lika viktigt som att Sverige skall tillhöra EU. Den goda globaliseringen, det är den som handlar om mer samarbete, med full respekt för den andres självbestämmande.
Det är nu så att när svenskar kommer utomlands, då kan de gå på gudstjänst och vara med i kyrkligt arbete. Vilket de aldrig gör hemma. Här har sekulariseringsapostlarna lyckats så väl att det blivit skämmigt att gå i kyrkan. Men de har inte förändrat människors behov av religion, i alla de bemärkelser som finns i det ordet.
Svenska kyrkan i utlandet
Svenska kyrkan som en del av den världsvida kyrkan, det tycker jag är en vacker bild. Då är det naturligt att den har församlingar på andra håll i världen, där svenskar bor.
Det passar utmärkt att Gotland, som också ligger lite på sidan om, har kontakt med dem. Svenska församlingar finns på orter dit många reser. Fler gotlänningar än bara biskopen kan väl hitta Svenska kyrkan i utlandet. Och hälsa dem välkomna hit.