Henrik Arnstad är historiker och journalist och har i fem år studerat fascismens ideologi utifrån modern forskning. I vår kommer hans bok om fascismen ut. Ordet fascist är nästan lika hatat som nazism.
Men ett fascistparti kan vara något annat än Mussolinis parti, som var nära lierat med nazisterna. Dagens fascism skulle, enligt Henrik Arnstad, kallas neofascism, ett resultat av ett medvetet arbete som startade i Frankrike efter 1968. Filosofen Olivier de Benoist formade ”Den nya högern”, där det gällde att skapa ett nytt varumärke när rasbiologin hade skrotats.
Han formulerade det så här i korthet:
• Det multikulturella samhället ska avskaffas, till förmån för ett etniskt homogent samhälle.
• Den västerländska demokratin ska ersättas av demokrati baserad på idén om ett ”organiskt samhälle”.
• Den moderna tidens kosmopolism ska besegras via ett hyllande av autentisk nationell kultur.
• Insikt måste nås om att de europeiska kulturerna befinner sig inför ett akut hot. Multikulturalism och multietnicitet undergräver de homogena kulturella och etniska identiteterna i Europa.
• Den nya fascismen ska presenteras som en innovativ tredje väg, mellan traditionell vänster och höger.
Front National bildades efter de här punkterna. Ordet fascist kunde solka rörelsen och fick inte längre användas. Front National blev en föregångare till en växande rörelse i Europa och firade framgångar i många länder.
Efter flera år nappade även det svenska SD på det franska partiets framgångar. Även här byttes rakade huvuden och marschkängor ut mot lågskor och slips. Framgångarna kom när SD plötsligt slutade avsky judar, och flyttade den avskyn mot muslimer, enligt Arnstad.
Kärnan i neofascismen är nationalism. Nationen ska räddas undan förfall och degenerering. De dåliga elementen måste bort. Idag heter det islam, igår var det judar, men det kan förändras igen. De ska helt enkelt inte släppas in och dem som finns här måste ”omvändas”.
Att SD växer har att göra med att de i stort sett är det enda parti som utstrålar ”förnyelse” och ”framtidsoptimism”. Genom att måla upp vackra bilder med välmående etniska svenskar i knätofsar, visar man både en nostalgi hur man tror det har varit, men även hur det kan bli om SD får makten.
De övriga partierna i Riksdagen känns gammalmodiga och trötta. De grälar sinsemellan medan landet går ner sig i kaos. Då kliver den stolte riddaren SD mytiskt fram och frälser folket med sin framtidstro. För han vet att felet ligger i att Sverige degenereras genom Islam.
SD vill inte avskaffa demokratin, men demokratiska beslut ska förtrycka utsatta minoriteter. De hotar alltså grundidén om allas lika värde, menar Henrik Arnstad vidare.
Hans råd är att aldrig samarbeta med neofascismen.
Att aldrig diskutera på deras villkor när det gäller exempelvis invandring.
Våga använda det korrekta ordet neofascism mot dem. Fascismen delar inte på makten, de vill ha hela makten själva. Underskatta den aldrig.
Jag kan bara hålla med.