Är SSU idébärare eller plantskola för karriärister?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han menar att SSU är en plantskola för karriärister, då SSU är en del av det statsbärande partiet, och också orsaken till att politiken hamnat i bakgrunden i SSU.
Det är positionen som är viktig, menar han, inte att våga ha en kontroversiell ståndpunkt.
Om det här är riktigt kan man ha två åsikter. Den ena är att idealister, som verkligen vill någonting med sin politik, ger sig in i striden om ledarposten i SSU.
Den andra är att när karriärister gör det, blir det bara egoister som når fram och med den en politik som går ut på att sko sig själv.
Jag tror att det kan vara en mix av detta. Och visst finns det väl även SSU:are som sticker ut. Ingen ska inbilla mig att det sitter en skock jasägare, som röstar fram någon för att han är karriärist.
Snarare är väl SSU:s problem de senaste årtionden vilken fraktion som ska styra.
Problem som har funnits även under andra tider. 1900-talets första decennier var en ständig kamp mellan de som senare blev kommunister och syndikalister och de traditionella socialdemokraterna. En maktkamp som till viss del påminner om idag.
Mats Linder menar att det är karriärister som styr SSU.
Var det inte en viss Fredrik Reinfeldt som via MUF tog sig upp till ledarposition och så småningom statsministerposten?
Var det någon som sa karriärist?