Den så kallade mittenextremismen fördjupas. Det moderna arbetarpartiet (Moderaterna) och de nya moderaterna (Socialdemokratin) tråder en yster dans, där ingen längre vet vem det är som för. Frågan är vem som snubblar först i den virvlande taktikdans som kallas triangulering.
Den moderatledda regeringen har tagit upp några av Socialdemokraternas tidigare förslag, som man då utdömde som ansvarslösa. Socialdemokraterna går raskt i fällan, intar den tidigare moderata positionen och anklagar regeringen för ansvarslöshet, när man för fram tidigare socialdemokratiska förslag.
Avväpna motståndaren
Det är inte alldeles lätt att hänga med i spelet. Triangulering innebär att man försöker avväpna motståndaren genom att sno några av hans/hennes centrala ståndpunkter och göra dem till sina. Allt för att fiska efter blocköverskridande röster. Risken är förstås att om man driver den taktiken för långt kan man förlora de egna väljare som verkligen trodde på och omfattade partiets ideologi.
Intensivt tankearbete
Moderaternas nymornade försvar för arbetsrätten är ett exempel på en sådan triangulering. Eller den socialdemokratiska "affärsplanen" för Sverige, som ska överraska Moderaterna på deras hemmaplan.
Och Pagrotsky ger exempel på retroaktiv triangulering när han efter något års intensivt tankearbete kommer fram till att den moderata skattesänkarpolitiken inte kan ifrågasättas, eftersom medborgarna anpassat sig.
Det handlar inte längre om politik, det handlar om taktik. Syftet är att manövrera sig till regeringsmakten genom att vinna "mittenväljarna", men för att genomföra vad?
Det hela urartar till en politikens dödsdans där de centrala maktspelarna i de två stora partierna omfamnar varandra, medan gräsrötterna flyr eller passiviseras.
Inte oroa väljarna
Och därutanför finns den verklighet som alltmer påträngande kräver politiska lösningar, men som man inte vill oroa väljarna med.
Den till synes ofrånkomliga ekonomiska kollapsen, energikrisen, klimatkrisen, den snabbt ökande ojämlikheten och nedrustningen av välfärden.