Arbeta längre och mer
Pensionärerna bör uppmuntras att arbeta längre.Foto: Erik G svensson SCANPIX
Foto: ERIK G SVENSSON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
nog vore det bra alltid att få slippa "sommarjobbssökarångesten" och istället få möjlighet att slutföra en lång utbildning snabbare. Det faktum att nästan 32 000 personer sökt någon av de över 700 sommarkurserna vid landets universitet och högskolor visar på att många studenter antingen saknar sysselsättning under sommaren eller att de tar poäng för att bli klara fortare.
Idag har Sverige tillsammans med Danmark världens äldsta studenter. Många väntar länge med att börja studera, andra prövar på en rad olika utbildningar innan de bestämmer sig.
Oavsett orsak bidrar detta till att etableringen på arbetsmarknaden skjuts upp. Det får i sin tur konsekvenser för såväl den enskilde individens privatekonomi, ur ett livstidsperspektiv, som för samhället i stort.
Det går nämligen inte att tala om det ena utan att nämna det andra. Allt medan politikerna övertrumfar varandras vallöften om allehanda välfärdssatsningar går Sverige och resten av västvärlden en stor utmaning till mötes.
Den så kallade demografiska utmaningen är inom kort ett faktum. När färre ska försörja allt fler måste antalet arbetade timmar per person öka. Annars brister ekvationen och en nedmonterad välfärd är att vänta.
Enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) kommer skatten inom 25 år att behöva höjas med 12-13 kronor per intjänad hundralapp om vi ska ha råd att betala välfärdsnotan.
Det känns inte så lockande. Därför måste de ungas inträde på arbetsmarknaden tidigareläggas samtidigt som pensionsåldern måste skjutas upp. I ett land med allt piggare och aktivare äldre är det orimligt att man har rätt att ta ut pensionen redan som 61-åring.
När fler arbetar, och när alla som arbetar arbetar längre, ökar landets tillväxt. Detta gynnar den samlade pensionspåsen som ska fördelas till alla pensionärer.
Men allt är inte bara samhällsekonomi. Svenskarna är, trots de senaste årens jobbskatteavdrag, ett av världens mest beskattade folk. Därutöver har många lite sparat kapital. Det gör oss beroende av staten. Men staten är inte självgående. Om inget kommer in, kommer inget heller att gå ut.
Därför framstår Miljöpartiets fortsatta förespråkade av friåret som kontraproduktivt och verklighetsfrånvänt. Den politiska debatten måste ju handla om hur vi ska kunna arbeta mer, inte mindre. Fokus måste också flyttas från föreställningen om arbetsmarknaden som ett nollsummespel där grupper ställs mot varandra.
Det totala antalet sysselsättningar måste samtidigt också öka. Det sker genom bra villkor för de som ska anställa: företagen. Möjligheten till anställning börjar ju som bekant med möjligheten att anställa.
Sverige står inför ett vägval. Antingen får vi börja arbeta tidigare, arbeta längre och behålla välfärden som vi känner den i dag, eller så får vi leva med att den vittrar samman och på sikt inte omfattar alla.
Alla viktiga val är svåra, annars vore de inga val. Alla val har ett pris som någon måste betala. Det går att påverka den prislappens storlek nu, inte sen.