Första maj med en glesnande skara äldre demonstranter. Så ser det ut på många håll i Sverige och även så i Rute.
De unga ska ha jobb, skanderade slagorden från Socialdemokratiska talarstolar. Det är naturligtvis ett bra mål, men det känns ganska tungt att man tycks ha glömt bort oss över 45. Visserligen är 170 000 ungdomar utan jobb idag, men vi andra 230 000 då? Många av oss är äldre. Ska inte vi också prioriteras? Nu säger man i och för sig, som i en bisats, att alla ska ha jobb, men ändå.
I en stor internationell undersökning som Manpower gjorde bland sina kundföretag för några år sedan visade det sig att endast fyra procent av svenska arbetsgivare var beredda att anställa äldre. I övriga världen låg medeltalet på 14 procent.
Vad det beror på att svenska arbetsgivare är mindre intresserade av äldre arbetskraft kan man diskutera, men sjukskrivningsansvaret kan vara en del av svaret.
När regeringen med Fas 3 har ersatt förtidspensioneringen, med oftast sämre ersättning, kan man fundera över viljan och förmågan att hjälpa även de äldre med arbete. Hur ska S lösa den knuten i höst?
Vad ska Fas 3 ersättas med? Om allt krut läggs på de unga kanske vi som närmar oss 60 ska förtidspensioneras? Det skulle åtminstone göra att vi slipper de ibland orimliga kraven på jobbsök på arbetsplatser där man inte vill ha oss.
Det är nog första gången jag blivit riktigt besviken på en förstamajparoll. Samtidigt hör jag på radion att Vänsterpartiets sympatisörer ökar medan Socialdemokraternas minskar. Löfven kan ju fundera på varför.