Arbetslinjen ska skärpas för nyanlända. Det är budskapet i det lagförslag regeringen har skickat till Lagrådet för remiss. Det är sannolikt att regeringen kommer att få utstå viss kritik för förslaget, men den lär vara högst ogrundad.
När förändringar som kan framställas som en hårdare linje mot invandrare genomförs eller föreslås kommer det säkert som amen i kyrkan av somliga att framställas på det viset. Mer missriktad kritik får man dock leta efter.
Konkret innebär förslaget att en nyanländ invandrare som deltar i etableringsinsatser och vars huvudsakliga aktivitet enligt insatsplanen är arbete eller arbetssökning inte kommer kunna avvisa ett lämpligt arbete som erbjuds utan att förlora rätten till fortsatta insatser. Dessutom föreslås att etableringsplanerna ska kunna förlängas längre än 24 månader för de som deltar i aktiviteterna på deltid på grund av föräldraledighet.
Det är just för de nyanlända som dessa förändringar är som viktigast.
Samhället har naturligtvis ett stort intresse av att alla som kan arbeta också faktiskt gör det. I Sverige gäller arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta och motsatsvis ska ett val att inte arbeta kosta. Det är grunden för vår välfärd och för hela vårt gemensamma samhällsbygge.
Det är inte enbart en ekonomisk skapelse utan även i stor utsträckning en moralisk sådan. Omfattande gemensamma system är beroende av att alla hjälper till och viljan att bidra är i hög grad kopplad till vetskapen att alla andra också drar sitt strå till stacken. Därför är det viktigt att dessa plikter gäller alla.
Det är ett tungt vägande intresse, men de föreslagna reglerna är ändå viktigare för den som precis har kommit till Sverige. Det är inte lätt att integreras i ett nytt samhälle och det blir än svårare om man systematiskt behandlas annorlunda än de som redan bor där.
Regler existerar inte i ett vakuum. Även om de inte alltid är representativa för folkviljan är de åtminstone ett utslag av hur de styrande ser på världen. Att få tillgång till utbildning i det nya språket och om det samhälle till vilket man har kommit kan vara viktigt men att undantas från regler om att man måste arbeta är inget annat än en signal att man inte antas vara kapabel till det. ”Inte ska väl du arbeta.” Det är en förnedrande inställning och djupt ovärdig ett land som vårt.
För dem som kommer till Sverige innebär den skärpta arbetslinjen inget mindre än en upprättelse. Borta är tiden då integration handlade om att förpassas in i något av bidragssystemen. I vårt nutida Sverige tror vi på dem som kommer hit, vi har höga förhoppningar och med det kommer också förväntningar. Precis som det ska vara.
Förhoppningsvis möter de nya reglerna inget större motstånd. Tradition och hävd pekar dock i en annan riktning. Oavsett vilket förtjänar regeringen en eloge för att den gör upp med gamla tiders syn på invandrare som enbart hjälpbehövande.