Vissa djur är mer jämlika än andra och förtjänar helt andra villkor och förmåner än andra djur. Det kan man läsa i George Orwells roman Djurfarmen. Efter att ha tagit över gården från människorna och beslutat att driva den jämlikt, tar några djur över människornas roll och visar sig vara mer jämlika än andra.
Inga jämförelser med boken i övrigt men i Sverige är riksdagsmän, andra höga politiker och tjänstemän tydligen något mer jämlika än andra. När vanligt folk som blivit av med jobbet hänvisas till arbetsförmedlingen flyttas politiker bara vidare till nästa jobb med lika bra villkor.
Närhelst en minister gör bort sig och behöver ta en time out eller göra en så kallad pudel kan de vara trygga i förvissningen om att de kommer att tas omhand på något sätt. Efter den obligatoriska botgöringen ute i kylan brukar någon lämplig reträttposition som landshövding eller generaldirektör dyka upp.
Ofta är ämbetsmannalönerna högre än lönen som politiker och ger i många fall rätt till en minst sagt generös statsrådspension. Den före detta finansministern Per Nuder (S) var i blåsväder i våras då det framkom att han sedan han lämnade riksdagen kvitterat ut statsrådspension fastän hans bolag haft miljoninkomster. Tyvärr är han långt ifrån ensam. Tack och lov verkar det som om ersättningsreglerna kommer att stramas upp framöver. Det finns en opinion även inom riksdagen för en ordentlig översyn av inkomstgarantier och pensioner.
Givetvis ska en riksdagspolitiker ha ett bra arvode, det är ett krävande uppdrag, men de folkvaldas förmåner efter avslutat uppdrag får inte vara väsensskilda från folkets. Blir man inte omvald innebär det att man saknar väljarnas förtroende och får söka ett jobb. Politiker kan naturligtvis ha svårt att hitta ett arbete direkt på grund av politiska ställningstaganden som försvårar anställning och kan därför behöva en fallskärm någon tid. Dock ingen längre tid.
Arbetslinjen ska gälla även för politiker som inte blir omvalda och höga byråkrater som fått sparken. Det är bara att infinna sig på Arbetsförmedlingen och börja söka jobb.
Om det visar sig att en period i riksdagen inte leder till höga löner och flotta visitkort är det bara att beklaga. Avdankade politiker måste kanske vänja sig med att de kan tvingas nedlåta sig till att ta ett, vad vi kan kalla, vanligt jobb. I en del fall kan det leda tillbaka till kassan på Konsum och det är absolut inget fel med det. Skattebetalarna ska i alla fall inte betala för rehabiliteringen av ex-politikers stukade självbilder.
Frågan är om det inte hade varit billigare att damma av stormaktstidens belöningssystem och dela ut titlar, ordnar och medaljer samt i något enstaka fall ett gods som förläning. Kanske hade det varit billigare att ge den före detta statsministern Göran Persson (S) ett litet slott att disponera på livstid än att betala ut pensioner och hålla honom med styrelseuppdrag i statliga bolag.