I gårdagens tidning kunde GT berätta om de stora bemanningsbekymmer som Cementa i Slite står inför de närmaste åren. De närmaste tio åren kommer nästan hälften av personalstyrkan att gå i pension, och rekryteringsunderlaget är skralt. Inte för att det finns brist på unga, eller arbetslösa för den delen, utan framförallt på grund av bristen på utbildningsmöjligheter.
Oavsett vad man tycker om Cementas verksamhet, så är det en stor arbetsgivare på norra Gotland inom överskådlig framtid. Och vill vi ha en ö som utvecklas, också utanför Visby, måste våra stora arbetsgivare kunna rekrytera kompetent personal.
Cementas dilemman är ett tydligt exempel på varför lokala aktörer borde få mer att säga till om i fördelning av yrkesutbildningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Med en teknisk utbildning som är brett förankrad lokalt skulle Cementas bemanningsproblematik vara ett minne blott. Mer utbildningssatsningar med tydligt lokal profil skulle också kunna göra Gotland till ett kunskapsnav i de fält där vi är ledande: turism, småföretagande, och hållbar utveckling.
Men idag är de lokala aktörerna bakbundna av olika nationella regleringar och restpolitik från alliansregeringen. Framförallt märks det när vi tittar närmare på insatserna för arbetslösa i allmänhet, och arbetslösa unga i synnerhet.
Sedan 2014 finns ingen yrkeshögskoleutbildning beviljad på ön. Naturligtvis sätter det käppar i hjulet för den lokala kompetensförsörjningen. Men det är inte det enda exemplet på hur dårskap i nationella beslut försämrar de lokala förutsättningarna.
I flera år har både de lokala arbetsförmedlingskontoren, och Arbetsförmedlingen som myndighet, lämnat tillbaka åtskilliga miljarder till staten. 2012 rörde det sig om drygt tre miljarder. Pengar som blivit över, trots att behoven är enorma. Och det är pengar som arbetsförmedlingen hade kunnat använda, men som man på grund av stelbenta regelverk och detaljstyrning, men inte fått möjlighet att använda.
Med mer lokal frihet, där de lokala arbetsförmedlarna får större möjlighet att skräddarsy program och stöd utefter de lokala förutsättningarna, skulle de här pengarna kunna användas mer riktigt.
Tänk exempelvis om arbetsförmedlingen kunnat tillgängliggöra utbildningar och kurser för de som är arbetslösa på Gotland, så att de kan beredas för att ta de yrken som vi kommer att få brist på här på ön. Som inom vården, eller på Cementa. Arbetsplatser som är vitala för det gotländska samhället, men som behöver stöd för att kunna vidareutvecklas.
Myndigheten för Yrkeshögskolan bör tänka om, Gotland behöver en yrkesutbildning. Och de byråkratiska hindren som finns i olika myndigheters styrning, som arbetsförmedlingen, måste rivas, så att insatser och stöd kan formas efter de lokala förutsättningarna. Det vore en smart regionalpolitik av en socialdemokratisk regering.