Om Anders Borg till äventyrs skulle läsa denna tidning skulle han kunna få en beskrivning om den verkliga "Ams-politiken" som han borde satsa på. Ett politikområde han ofta roar sig med att raljera över, senast i budgetdebatten häromdagen.
Det var en arbetsmarknadspolitik som var internationellt uppmärksammad och innebar att en mängd utländska studiedelegationer hämtade inspiration och kunskap från Sverige. Sverige som tidigare prioriterade aktivitet före passivitet. Arbetslösa fick chans till praktik och utbildning för att rusta sig till jobb inför en förväntad högkonjunktur.
Fattas rätt kompetens
I Alliansens Sverige, har vi en hög arbetslöshet (särskilt hög ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet) samtidigt som allt fler företag har svårigheter att klara sin rekrytering.
De som är arbetslösa har ofta inte den kompetens som efterfrågas. Företagen tvingas tacka nej till nya order. En arbetsmarknadsparadox: hög arbetslöshet, samtidigt ökade rekryteringssvårigheter för företagen.
Arbetsförmedlingen redovisar för mars månad, allt fler kvarstående platser, det vill säga platser som inte har kunnat tillsättas. Ökningen är cirka 46 procent mot mars månad 2010.
Av erfarenhet vet vi att företagen då försöker rekryterar sina nya medarbetare bland dem som redan har anställning. Medlet är oftast att erbjuda bättre lön och andra förmåner.
Fenomenet löneglidning uppstår vilket ekonomer beskriver som inflationsdrivande. Hjulen snurrar allt fortare i svensk ekonomi. Lönsamheten i näringslivet är på många håll mycket god och bonuskarusellen accelererar till osannolikt höga nivåer, trots Anders Borgs varningar.
Inflationsdrivande missmatch
Hösten 2011 löper en rad stora centrala löneavtal ut. Sannolikt kommer löneanspråken att påverkas uppåt. Flera banker tror på en snabbare räntehöjning än Riksbankens tidigare uppgjorda räntebana. TCO varnar för att inflationen kan komma att äta upp årets löneökningar.
Vi har redan haft relativt höga prisstegringar på många områden, el, bensin, mat, höjda räntor etcetera. Sverige riskerar att få en inhemsk kostnadsinflation.
Detta kan naturligtvis inte Anders Borg vara ovetande om. Som nationalekonom och tidigare ledamot av Ams styrelse borde han veta att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en viktig del av den ekonomiska politiken. När konjunkturen är på väg uppåt ska arbetsmarknadspolitiken istället bli mer utbudsinriktad än vad den är idag. Det skulle innebära att arbetsmarknadsutbildningen tog över som den dominerande åtgärden. Uppgiften för arbetsmarknadsutbildningen skulle då bli att eliminera flaskhalsar och försöka få fram utbildad arbetskraft till dagens bristområden.
Strypt arbetsmarknadsutbildning
I stället har Alliansregeringen gjort raka motsatsen. Arbetsmarknadsutbildningen mars 2011 har minskat med cirka 27 procent jämfört med samma månad 2010! Samma period har ungdomsinsatserna minskat med cirka 17 procent!
Konsekvenser: många av de som nu mitt i en högkonjunktur är arbetslösa, riskerar att bli kvarlämnade i sin arbetslöshet och blir så småningom långtidsarbetslösa. De får ingen hjälp att komma till ett nytt jobb. Valet att åter sänka skatterna är uppenbart viktigare.
Arbetsmarknadsutbildningen: en gång kronjuvelen i Sveriges jobbpolitik! Det kan åter bli så 2014!