Arbetspolitik för riksdagsledamöter

Lata dagar. Alltför många politiker betraktar livet efter riksdagen som betald semester.FOTO: Hasse Holmberg/SCANPIX

Lata dagar. Alltför många politiker betraktar livet efter riksdagen som betald semester.FOTO: Hasse Holmberg/SCANPIX

Foto: Hasse Holmberg

Politik2011-09-02 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det är lättare att utföra ett arbete än att förklara varför man inte har gjort det" ska Martin van Buren, USA:s åttonde president, ha sagt. Landets fyrtionde president, Ronald Reagan, sa skämtsamt efter sin tid som president att "det är sant att ingen har dött av hårt arbete, men som jag ser det, varför chansa?"

Våra riksdagsledamöter har i valet och kvalet under lång tid lagt sina ägg i Reagans korg. På många områden hade det varit en positiv gärning men så icke i här. Inkomstgarantin för före detta riksdagsledamöter har med rätta stuckit ordentligt i ögonen på många svenskar.

Varje år kommer nya rapporter i nyhetsmedia om före detta politiker som inte ens försöker skaffa sig något nytt arbete. Mona Sahlin, med sin statsrådspension, förklarade i TV4:s Nyhetsmorgon i juni att hon nog aldrig skulle vilja ha ett "jobb". Hon förtydligade snabbt att hon bara menade att hon inte vill gå till samma plats fem dagar i veckan. Hon kunde däremot tänka sig att ägna tiden åt sådant hon brinner för.

Nu förefaller det dock som att de ännu aktiva riksdagsledamöterna börjar närma sig van Burens linje. Att försvara det nuvarande systemet kan rimligen inte vara en lätt uppgift ens för slipade årgångspolitiker.

Svenska Dagbladets Lova Olsson rapporterar på Politik direkt-bloggen att partiernas gruppledare nu är överens om att se över inkomstgarantin. "Jag förstår att människor blir arga när de ser reportage om före detta ledamöter som inte ser ut att anstränga sig för att gå tillbaka till arbetsmarknaden" säger moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra.

Förhoppningsvis kommer översynen att leda till att reglerna för garantin skärps kraftigt. Det borde inte, som i dag, vara möjligt för den som fyllt 50 år att leva på den till 65-årsdagen.

Garantin borde dessutom vara kopplad till ett absolut krav på att den före detta ledamoten aktivt söker arbete. Den som inte försöker skaffa sig en annan försörjning ska inga pengar ha.

I sig är inkomstgarantin nämligen sund. Riksdagsledamöterna kan vid val från en dag till en annan stå utan uppdrag, precis som det ska vara, men det kan givetvis ta ett tag att skaffa ett arbete igen. För att inte riksdagen ska bli en arena enbart för de förmögna krävs inkomstgarantin. Den fyller en viktig funktion.

Garantin måste dock rimligen fungera som en omställningsförsäkring, precis som A-kassan, inte som en semesterfond. Det är skattepengar som används och de måste respekteras och hanteras med varsamhet. De skulle kunna användas till mycket annat.