Nu är det nytt år och glada lyckönskningar haglar över mig och alla. Det är som om det glada och optimistiska liksom måste vara det som kommer över en när det är nyår.
En vän påminde häromdagen om vikten av allvar och hur också pessimisten är viktig. Ohejdad optimism leder i värsta fall till naivitet och övertro på sådant en önskar men faktiskt inte vet.
Den ekonomiska kris Europa och världen ser idag kan vara resultatet av okritiskt tänkande. Barbara Ehrenkrans skriver i sin bok ”Gilla läget - hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” att ett samhälle som inbillar sina medborgare att en positiv attityd är viktigare än att klaga på orättvisor är osunt.
Ta världen på allvar
Det viktiga blir här, tänker jag, att faktiskt ta sig själv och världen med stort allvar. Det är liksom inte okej att hurtigt tänka positivt när vi istället behöver tänka till. Tänka till, göra en analys och faktiskt också träda till handling.
Min egen insats kan inte stanna vid sånt som gör min vardag lite roligare eller lättare. Att jag får mer i plånboken och en billigare middag på krogen och i det blir lite mer tillfreds leder inte till att vi kommer tillrätta med orättvisor.
Istället måste vi öppna upp och faktiskt på riktigt ta in att det inte är okej att människor som flyr krig drunknar på vägen till tryggare liv.
Inte okej
Vi måste se och konstatera att det inte är okej att alla inte har rätt sin sexualitet eller att makten finns hos de med resurser.
Det är inte okej att framförallt kvinnor säljs som sexslavar och att trafficking är så snabbt växande som fenomen. Det är inte okej att köpa sex.
Det är inte okej att människor diskrimineras och det är inte okej att jag bidrar till dålig djurhållning genom min konsumtion.
Det är inte okej att våra rika storföretag utnyttjar billig arbetskraft i andra länder. Det är inte okej att rika skor sig på fattiga. Det är inte okej att landsbygden utarmas och att det inte finns kvar sådan service som ens apotek.
Det är inte okej att inte varenda skola är med och aktivt diskuterar genus och jämställdhet och att det genomsyrar vardagen. Det är inte okej att skolan inte längre har det kompensatoriska uppdraget främst.
Inte tillräckligt bra
Det är inte okej att alltmer ansvar läggs på mig själv i det att samhället inte längre är tryggt för alla. Det är inte okej med blöjor som vägs eller hemtjänst på tid. Det är inte okej att min mormor betalar mer i skatt än jag eller att mina barn är beroende av föräldrar som kan köpa lägenheter när samhället inte erbjuder ens studentlägenheter. Och så vidare, och så vidare... Det är inte tillräckligt bra.
I år gäller det! Det är inte så bra ställt i världen. Men vi finns i den och vi kan fortfarande aktivt påverka. Jag är stolt över mycket fint vi åstadkommit på Gotland, den listan förtjänar att skrivas, men jag tänker inte ge upp nån kamp.
Det är nu det börjar!