I ett uttalande i förra veckan lät justitieminister Beatrice Ask meddela att hon ställde sig bakom Rikspolisstyrelsens förslag om en utökning av polisens nationella insatsstyrka från dagens 50 personer till omkring 95 personer och motsvarande en årlig kostnad av 30 miljoner kronor. Detta för att polisen ska klara av två större allvarliga incidenter samtidigt.
Nationella insatsstyrkan har till uppdrag att i första hand hantera hot mot samhället och terrorism. Ask förklarade även att efterfrågad satsning på nationella insatsstyrkan var en direkt konsekvens av Breiviks terrordåd i Norge sommaren 2011. Sverige måste vara redo.
Sverige ska vara redo. Däremot måste vi inse att händelser av ”terroristkaraktär” i Sverige är tämligen, för att inte säga, väldigt, sällsynta. Mig veterligen har vi haft en ”riktig” sådan händelse, det vil säga sprängningen i centrala Stockholm den 11 december 2010. Och den hanterades med nuvarande insatser.
Givetvis är det skillnad på Oslo och Utöya sommaren 2011 och Stockholm december 2010, men frågan är om samhället, oavsett resurser, någonsin fullt ut kan skydda sig mot sådana som Breivik?
Flera av rättsväsendets problem tycks enligt Ask kunna lösas med fler poliser. För några år sedan löd hennes mantra ”fler poliser på stan” och ett nöjt konstaterande när antalet poliser i Sverige uppgick till 20 000. Inte löses fler brott för det. Systemet är betydligt mer komplext än så.
Brottsligheten i Sverige förändras med tiden och det kan så klart inte uteslutas att även Sverige i framtiden kommer se en ökning av ”terroristanknutna” brott. Brevik fick oss alla att reflektera. Ask å sin tur väljer att se lösningen i fler poliser – om än specialtränade. Vore svaret så enkelt skulle den typen av brottslighet vara borta sedan länge.
Regeringen har länge varit kritisk till att så få brott av den så kallade vardagsbrottsligheten (mängdbrotten) klaras upp. Däribland återfinns misshandel, inbrott, stöld med flera.
Orsaken till att siffrorna inom dessa områden är dåliga är flera, men det är inte att säga för mycket att påstå att utredningssidan inom polisen måste bli bättre. Det spelar ingen roll hur många poliser vi har på gatorna om ingen utreder de brott som upptäcks. Polisväsendets resurser är begränsade och att då, med de problem som redan finns, satsa 30 miljoner kronor årligen på utökningen av en styrka som fungerar väl som den är och där det vid flera incidenter samtidigt finns möjligheter att ta hjälp från piketstyrkorna (som finns i Stockholm, Malmö och Göteborg) framstår som missriktat.
Piketstyrkorna gick ut med ett offentligt brev till Ask i vilket de poängterade att Sverige har efterfrågade resurser, det som brister är samarbetet mellan nationella insatsstyrkan och piketpolisen. Nog vore det önskvärt att ordentligt utreda om det är så det förhåller sig innan regeringen börjar skriva checkar till polisväsendet på ytterligare 30 miljoner kronor om året för brottslighet som, tack och lov, är väldigt, väldigt sällsynt? Det är ett lätt svar att ge; ”fler poliser”, men det är inte alltid det mest ändamålsenliga…