Asymmetrisk respekt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den politiska korrekthetens egen katekes predikar tolerans mot det avvikande och ickevästerländska. Över lag har den inställningen en humaniserande effekt på debatten. Den är ett effektivt vaccin mot det tidiga 1900-talets inskränkta nationalism.
Men samma inställning lägger inga band på mediesvängens självtillskrivna radikalism. Snarare rättfärdigas respektlöshet när det gäller sådant som kan anses traditionellt västerländskt eller gammaldags.
Som majoritetskultur blir kristendomen en legitim måltavla. Kristna kan, inom debattens råmärken, behandlas lite hur som helst.
Debatten som följde Kurt Westergaards och Lars Vilks Muhammedteckningar illustrerar väl dessa attityder. Ingen var beredd att acceptera detta att publicister utsätts för dödshot, speciellt inte med mordet på filmaren Theo van Gogh i färskt minne. Men enligt en utbredd uppfattning var Jyllandspostens tilltag respektlöst och oansvarigt. Det påpekades, med all rätt, att yttrandefriheten förutsätter ett visst mått av självbehärskning.
Men så någon månad senare rönte Elisabeth Ohlson Wallin, konstnären bakom Ecce homoutställningen, uppmärksamhet igen med en kommentar på den friande domen i Åke Greenfallet: ett fotografi skildrade kristna som Hitlerhälsande nazister. Denna provokation hyllades reservationslöst. De upprörda - men stillsamma - protesterna från kristet håll ignorerades.
Inom politiken råder samma asymmetri. Det är knappast en utbredd, men väl respekterad, uppfattning att kristna präster och pastorer bör tvingas viga homosexuella (om de tillhör minoriteten som inte gör detta frivilligt). Att tillämpa samma regel i moskéer och synagogor anses däremot otänkbart.
Frustrationen från kristet håll är med andra ord berättigad. Men det verkliga problemet är de kristnas situation utanför Sverige. Den romerska katolicismen bereder ut sig i världen. Men parallellt har förföljelsen av kristna ökat i omfattning de senaste åren: i bland annat Irak, Pakistan, Indien, Bangladesh och Afghanistan diskrimineras eller till och med mördas kristna för sin tro. Frågan är dock om den politiska korrekta normen inte till viss del bär skuld i att den här utvecklingen får så begränsat medialt utrymme i Sverige.