Atombombens historia av ironier
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Orden är president Barack Obama, på "Toppmötet om nukleär säkerhet" i Washington 12-13 april. Här dryftade företrädare för nästan 50 länder risken med att kärnvapen hamnar i fel händer: plutonium i en mängd som ett äpple skulle kunna döda och skada hundratusentals människor.
Det finns många andra ironier i kärnvapnens historia.
I dag tävlar svenska politiker om att vara mest mot kärnvapen.
Annat var det för 50 år sedan. Per Edvin Sköld, socialdemokratisk försvarsminister 1938-45 och senare legendarisk finansminister, var bland dem som förordade anskaffning av ett svenskt atomvapen. Han hade en annan förståelse av neutralitetspolitikens krav än merparten av sitt parti.
När Sverige till sist sade nej till atomvapen anfördes moraliska skäl. Sanningen är även att USA och Sovjet låtit förstå att de inte vill se ett Sverige med domedagsvapnet.
Det ville de då och senare helst reservera detta för sig själva.
Sovjet sade sig kämpa för total nedrustning, en ambition få trodde på med tanke på dess uppträdande.
Efter Stalins död 1953 försökte supermakterna samarbeta, för att undvika konflikt av misstag. Världsfredens garanti blev doktrinen MAD, ömsesidigt säkrad ödeläggelse, att ingen skulle starta kärnvapenkrig därför att det inte kunde vinnas.
1981 blev Ronald Reagan USA:s president. Han rustade upp sitt land. Men han ville också kasta MAD på sophögen. Det är ociviliserat, meddelade han Sovjets nye ledare Michail Gorbatjov, att hota förinta ett oändligt antal människor, kvinnor och barn. 1986 for han till ett toppmöte med Gorbatjov i Reykjavik i avsikt att träffa avtal om att avskaffa kärnvapnen. Han ville i stället satsa på försvar mot kärnvapen, en rymdsköld - "Star Wars".
Det blev inget av. Både ryssarna och Reagans medarbetare tycks ha blivit räddare för presidentens omtumlande vision än de var för varandra.
I maj 2002 undertecknade presidenterna George W. Bush och Vladimir Putin Moskvafördraget som innebar en kraftig neddragning av kärnvapenarsenalerna. Och John Bolton, ansvarig för nedrustningsfrågor, och avskydd av alla utom en nationalistisk hejaklack i USA, fick 2003 ett 90-tal stater att ansluta sig till ett USA-lett initiativ för att stoppa fartyg från tredje land (som Nordkorea eller Iran) misstänkta för att frakta illegalt nukleärt material. Alltså, i princip en verksamhet av det slag Obama nu kämpar för att stärka.
Fredsduvorn har haft det svårt i atomvapenhistorien. Duv-hökarna har varit mer framgångsrika.
Att minska risken för terrorism med nukleärt material är något världens länder kan samlas kring. Men det mesta är mera problematiskt. Den kärnvapenfria värld alla säger sig önska, lär dröja. Ty kärnvapenmakternas attityd är att atombomben må vara ond - men just vi behöver den.