LIBERAL DEBATT
Robert Sundberg argumenterar den 27 april 2020 på Gotlands Folkblads ledarsida för att Centerpartiet och Liberalerna borde gå samman. Jag tycker att Sundbergs karikerande beskrivning är både rolig och lite träffande: Vet Bästerberg och Traktorcentern, C är rika och L fattiga.
Jag delar dessutom Sundbergs uppfattning, den liberala rörelsen är alltför splittrad. Jag skrev 2010 att "Den liberala rörelsen i Sverige är splittrad, och det gör att den tappar i relevans. Väljare vill vara vinnare, men etablerade partier som tycker att de gör ett bra val när de når åtta procent känns inte som vinnare."
Men partierna kommer inte att gå samman. Mig veterligt är det bara Liberalerna som har gjort en partisammanslagning, för nittio år sedan.
För de enskilda förtroendevalda är ett partisamarbete ingen stor risk, syftet är ju att det totala antalet mandat ska öka. Nej, traditionellt har motståndet i första hand kommit från de som riskerar förlora maktpositioner inom respektive partiorganisation.
Det går att ha två partiledare, det har Miljöpartiet bevisat. Men det går nog inte att ha två partisekreterare, två länsförbundsordförande eller andra poster av "mellanchefs'"rang. Alla vi som har arbetat i organisationer som måste förändras vet att det hårdaste motståndet kommer från mellancheferna. Därför förblir nog idén om en i ett parti enad liberal rörelse bara en idé.
Det som jag mest saknar i Sundbergs text är en diskussion kring det tredje liberalt inspirerade partiet. Om L kan karikeras som högerliberalt, och C som nyliberalt så saknas det vänsterliberala benet – Miljöpartiet. Alla miljöpartister håller inte med om den beskrivningen. Andra gör det. Sundberg kan fråga närmaste LO-aktivist vad hen tycker om MP och han får ett svar som nog kräver ett corona-visir i dag.
Det som förenar liberala partier är en tro på att samhället måste bygga på individualitet, allmän solidaritet och på marknadsekonomi. Det finns starka liberala inslag i många svenska partier, men S faller på sin misstro mot marknadsekonomi, M på sin misstro mot solidaritet, och KD på sin misstro mot individualism.
V, FI och SD står långt från liberalismen.
Miljöpartiet klarar lackmustestet, och det är mer som förenar MP-C-L än som skiljer. Olyckligtvis har Centerpartiet för det mesta hållit mot ett mer organiserat samarbete med Miljöpartiet. Efter valet 2002 så var det Centerpartiet som spräckte försöken att bilda en liberal regering och drev MP i armarna på Socialdemokraterna. Samma mönster känns igen i de lokala valen.
Det lär aldrig bli ett stort allmänt liberalt parti i Sverige. Men det nu pågående nationella samarbetet mellan MP-C-L och Socialdemokraterna leder förhoppningsvis till att de tre liberalt inspirerade partierna lär sig samarbeta, så att vi på sikt ser att starkt liberalt block växa fram.
Det vore bra.