Att förvalta politikens makt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Syftet är att granska alla valblanketter i delstaten och se till att de olika alternativen är begripligt formulerade. Bakgrunden är att många invånare inte begrep vad det var de skulle rösta på. Inte för att de är ovanligt dumma utan för att informationen är så krångligt skriven att själva innebörden går förlorad.
Jag tänker ibland på att vi skulle behöva något liknande, en aktionsgrupp som kunde larma högt och ljudligt när makthavare uttrycker sig obegripligt.
Lokalt på Gotland skulle larmet ha gått minst två gånger den senare veckan.
För när förvaltningschefen och ordföranden för kultur- och fritidsområdet försöker förklara bakgrunden till turerna kring Kammarmusikveckan förstår man... ingenting.
Först ett långt inlägg av Lars Danielson, som blir snudd på surrealistiskt när han skriver om sig själv i tredje person.
Sen ett långt, med ambitionen att vara klarläggande, inlägg av Inger Harlevi, där hon lyckas att helt förbigå själva pudelns kärna. Sina olika roller i dramat.
Inte ett ord om i vilka skeden hon agerat som nämndordförande och i vilka hon talat för Kultudralen och att detta dessutom tycks ha skett utan dess ordförandes vetskap.
Det är ju det allting har handlat om, inte hur många som ätit gratismat och inte.
Jag är säker på att det är som Inger Harlevi själv förklarade i en intervju i GT i juli 2007. En intervju som just handlade om hennes många olika stolar och förmågan att inte blanda ihop sina uppdrag.
Då sa hon: "Andra kanske tycker att det ser otydligt ut, men själv har jag inga problem att hålla isär rollerna".
Politik och näringsliv ska arbeta parallellt och samverka men inte på det sättet som har skett när det gäller Kammarmusikveckan. Hittills har inget klarläggande gjorts som tyder på att rollerna i detta fall har hållits isär. Men det kanske kommer.
Men när Inger Harlevi avslutar sitt klarläggande med att konstatera att allmänheten inte har att göra med vem som ska stå för notan och inte, önskar man att hon hade haft en kollega som kunde har läst igenom och stoppat denna fadäs gällande demokratins grunder.
Det är våra pengar det handlar om. Men det handlar framför allt om väljarnas förtroende för hur makten förvaltas.