Att hinna ifatt sig själv på en öde ö
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I den brusande vardagen far tanken iväg från själen och dom har svårt att återfinna varandra. Har svårt att gå i takt.
Då kan människan behöva en öde ö - fysiskt och geografiskt eller att skapa en alldeles egen öde ö mitt i vardagen, mitt i bruset och det strida flödet av aktiviteter.
Tusentals sillgrisslor
Den här januariveckan kommer plötsligt tusentals sillgrisslor till oss på den öde ön Stora Karlsö med de kraftiga sydliga vindarna. Dom har väl tröttnat på att vänta på sitt vinterviste i södra Östersjön.
Längtar, som vi, efter ljuset och våren. Tar chansen att fara upp och kolla läget på ön där dom om knappa fyra månader skall finna en partner och ta ansvar för artens fortbestånd.
Det är lycka att se sillgrisslorna i tusental dansa runt i luften utanför klippkanten och över havet. Lekfullt far de runt, runt i stora flockar. Vilar en stund på havet och börjar om igen. Dom verkar busiga och obekymrade, ja lyckliga. Sillgrisslor har kanske också drömmar. Att de längtar det förstår vi, det ser vi. Och lika plötsligt som de kom så är de borta. Var det kanske en dröm ändå?
Naturen med alla dess fantastiska yttringar får oss att inse att vi omges av något märkvärdigt och att vi är del i ett skeende som är fantastiskt och stort. Att det överallt och ständigt sker under runt omkring oss - i stort och smått.
Fånga ögonblicket
Bara vi ger oss tid att se. Korta magiska ögonblick. Som svischar förbi eller alltid finns där på något sätt. Fånga dagen, brukar man säga - Carpe diem. Men det är lika angeläget att fånga ögonblicket (vad det nu kan heta på latin).
När sillgrisslorna försvunnit vänder vi blicken åt andra hållet, mot öster. Då ser vi den stora grottan Stora Förvar.
Stenåldersgrottan där våra förfäder levde för 7 000 år sedan och flera tusen år framåt. Hade dom också drömmar? Säkert var det så.
Man satt runt lägerelden - umgicks, handarbetade och grillade sitt sälkött. Drog sig undan med sina drömmar. Drog sig undan för att älska.
Planerade, funderade, oroade sig och var glada och hoppfulla. Ja, precis som vi i vår tid. Som det har varit under årtusenden. Där vi idag är en länk i den långa kedjan av liv.
Vår dramatiska värld
Människor som har ansvar för sin fortlevnad. Men ändå är det mycket som är annorlunda i vår dramatiska värld så fylld av märkliga och omänskliga företeelser.
Så man undrar. Hur stark är just vår tids länk i den långa livskedjan? Hur stark kommer kedjan att vara framöver? Det finns anledning att hysa viss oro.
Därför finns det också anledning att ge sig tid att stanna upp och reflektera. Ge sig tid att fundera på ansvar.
Vi har behov av en öde ö dit vi kan smyga undan med oss själva. För att själen skall hinna ifatt.